Att leva tillsammans

Igår "fyllde" dem fyra månader. Det känns otroligt, hur snabbt tiden går. Jag har en stor på fyra år och två små på fyra månader. Snart flyttar dem hemifrån! *skämt-o-sido*

E och N har börjat med smakportioner!

N blir galen på mig om det råkar gå långsamt att mata, hon sträcker fram armarna och försöker få tag på skeden, skriker till och ser förmanande på mig. Kom igen nu mamma, släng hit maten!
Hon blir heller inte riktigt nöjd med att smaka, hon skulle kunna äta en hel burk om det vore så. Men jag får lov att avbryta när hon fått "lagom" mycket och ger henne då nappflaskan istället. Och den tar hon emot, som tur är.

E är väldigt intresserad hon också. Det börjar med att hon blir uppspelt och glad när hon ser maten. Åh, det där goda, konstiga *mums*
Hon smakar och tycker om smaken. Sväljer. Tar några skedar till. Sväljer dem också, med glatt och förundrat lynne. Sedan avböjer hon, vänligt men bestämt, och vill ha flaskan istället.

Jag är så glad att det, än så länge, går bra med maten. Det kan bli ett stort problem, ibland. Men i denna ålder ska man aldrig oroa sig, dem smakar bara på maten. Det är värre senare, när dem ska leva utav den.
Man bör aldrig tvinga ett barn som inte vill smaka, det kan göra att barnet börjat äta vid senare ålder. Det är bättre att istället försöka vid ett senare tillfälle.

Nu ska jag göra lite hushållsbestyr, sedan får vi se. En släkting har fika idag (alltid är det någon som fyller, hehe), vi får se om vi kan gå eller ej.

Ha det bra!