Små tandsingar?

N dreglar något så kopiöst mycket. Och hon biter på fingrarna, nappen, bitringen, gosedjuren, leksakerna och allt annat "gott" som hon får tag på. Hon ser inte ut att smaka på sakerna för smakandets skull, utan attackerar dem och hugger efter dem likt ett rovdjur. Hon är ganska gnällig och ser ut att ha ont emellanåt (vi gör allt för att underlätta för henne). Dessutom ser man två framtänder och en huggtand lura under tandköttet (i nedre käken).

Det kan inte vara något annat än tänderna som är på gång. Hon har hållit på såhär från och till i en månad, och mer än vanligt de senaste dagarna. Jag vet såklart inte om tänderna kommer fram snart eller längre fram, men jag är ändå övertygad om att det är dem som gör ont. Mina visdomständer gjorde ont långt innan dem kom upp ur tandköttet. Och även om visdomständerna sägs vara värst, är det inget man egentligen vet. För hur många minns hur det kändes när första tanden kom? Just precis, ingen.

Sedan finns det säkert forskare som mätt hjärnaktiviteten(det gör dem på allt) hos små barn med begynnande tänder. Och då även har sin åsikt om saken. Men o andra sidan är det bara siffror, dem kan förde inte veta hur det känns. Jag tror inte att ett spädbarns hjärna arbetar lika mycket vid smärta som en vuxens. Dem registrerar smärtan, inte så mycket mer. Dem "vet" att överlevnad handlar om att härda ut (även om de förde kan bli ledsna när det gör ont). Dessutom har dem livet i våra händer och litar på att vi gör vad vi kan för att få dem att må bra. Vi vuxna däremot registrerar smärtan, tänker på den, bearbetar den, försöker få den att försvinna, blir ledsen/deprimerad över den etc.

Ash, får stanna upp mitt i tankarna. För nu hinner jag inte skriva mer!

Tjolahopp!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0