Verkligheten sprang ikapp!

När jag satt i skolan och lyssnade på de välbekanta lärarna kändes allt så rätt, till en början. Det var väl just det att jag läst på folkhögskolan i 1½ år och liksom vant mig vid den, och därför kände mig "hemma". Började till och med fundera på om jag skulle läsa vidare på denna skola (efter föräldraledigheten såklart).

Men så tickade minutrarna på och jag fick lite smått panik när verkligheten sprang ifatt: Mina barn! Mina baaarn! Varför är jag inte hemma med mina barn? ekade det i mitt huvud. Ja, varför? Jo, fick jag förklara för mig själv, detta handlar bara om några veckor (till att börja med fem) för att du ska bli klar med det du har kvar sedan i vintras. Detta är ingen permanent situation, du ska få vara hemma med dina barn. Såja, lugn lugn!

Tillslut hade jag lyckats övertala mig själv att inte springa till bussen och åka hem. Jag försökte istället intala mig själv att njuta utav den sista tiden på skolan, med alla välbekanta ansikten och dofter. För sedan ska jag inte tillbaka något mer...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0