Att leva tillsammans

Är det sådant man springer för att få lite bröd?

Nu var jag lite taskig och ville egentligen bara ha er uppmärksamhet. Vi ska inte gifta oss ännu.

Småflickorna sover fridfullt nu. Och det kan jag säga, utan att ljuga det minsta, att dem verkligen behövde. Dem har inte blivit sjuka efter sprutan (togs i tisdags) men dem har varit nog så trötta. Jag har fått börja lägga dem åtminstone en halvtimme tidigare på förmiddagen. Egentligen skulle dem behöva läggas en hel timme före, men då skulle det bli väldigt konstigt med matrutinerna.

E lyckades ramla på pannan idag, från knästående med stöd (hon ställer sig på knäna i tid och otid). Hon fick ont, stackars lilla tjej! Jag blev så förvånad och rädd att jag var på väg att börja gråta. Och nog förstår jag så här i efterhand att det var en lite överdriven reaktion. Men så var det också första gången hon slog sig. Det gick vilket fall bra, hon var tröstad efter blott en minut i min famn.

N har börjat bli än mer intresserad utav att leka med alla leksaker. Hon kan ligga på golvet och pillra hur länge som helst. Men helt plötsligt får hon en idé som måste genomföras genast och då kan jag säga att det går snabbt. Hon kravlar iväg i 190, det är knappt så att man hinner med. Det måste se kul ut: N först och jag efter.
Jag försöker att alltid stänga dörrarna till de rum vi inte är i, vilket då ska underlätta för mig så att jag inte behöver jaga rätt på dem. Jag har en regel och den är att inte lämna småflickorna ensamma i ett rum, dem förstår inte vad dem gör och det kan bli farligt även om det är barnsäkert.
Men om vi är i vardagsrummet kan dem t ex krypa ut i hallen (det är öppet emellan) och hitta en rolig sko att bita på. Och dem kan inte för allt i världen förstå varför mamma inte tycker att det är gott att äta skor. Jo vi har skohylla, men flickorna är ganska stora nu och kan få ut en sko i en handryckning (även fast jag är med).

Sedan har vi inte tagit bort Allt på deras nivå, utan mest det som är farligt för dem elller som vi absolut inte vill ska gå sönder. Detta för att jag ska kunna berätta för dem att det där får man inte röra (så att dem förstår sådant när man är borta), utan att det gör något om dem skulle ha ner det. Oftast är dem riktigt duktiga, men ibland får dem den där glimten i ögat och börjar riva järnet. Då får jag lite att göra. Men om jag blir för trött, flyttar jag undan sakerna tillfälligt.

J har fått en playmobile jul-kalender i år (hon tjatade lite om choklad-kalender men förstod när hon fick denna varför den var bättre/roligare). Hon uppskattar den jätte mycket och har lekt med sakerna nästan varje dag när hon öppnat en ny. Stora och duktiga tjejen! Jag älskar att se henne leka. Hon är så glad och sprudlar uav liv, fantasin är oändlig. Därför tycker jag också att det är viktigt för henne att jag säger ifrån när hon försöker få till det med film halva dagarna. Hon brukar få se på barnprogram en stund på morgonen innan dagis om hon hinner (hon måste vara färdig innan). Sedan kan hon få se lite när hon kommer hem för att varva ner (men inte alltid, det beror på hennes sinnesstämning). När jag säger nej och hon tillslut ger sig, leker/pysslar hon jätte bra och stormtrivs (trots att hon inte fått sin vilja igenom). Det gäller bara att inte ge sig, så blir det bra i slutänden. På helgerna kan hon få se på film en lite längre stund. Men inte mer än en film vilket fall. För hon har så lätt för att strunta i att leka så länge hon får se på film. Spela dataspel gör hon inte alls. Hon har frågat ytterst få gånger, men förstår snabbt att det inte går. Så hon går och leker istället (det barn ska göra).

J har fått sitta vid datorn några gånger med skrivprogram och sådant. Vilket hon tyckt varit superskoj (samtidigt som det är utvecklande). Men spel ratar vi, dem ger bara beroende (till och med hos barn). Tro mig, jag har sett det. Och det är inget man vill ge sitt barn. Speciellt inte om man själv vet hur det känns. Jag var beroende utav datorn i övre tonåren. INTE roligt. Då känner man: Vad ska jag göra? Jag vet inte?! Och sedan vill man bara göra det där roliga, sitta vid datorn; spela. Datorn blir det enda som verkligen känns riktigt kul. Allt annat känns grått (tills man väl provar på något annat).

Nu ska jag tvätta. JIPPIEE!