Att leva tillsammans

Det började med att J och B lekte på J's rum, och vilken fantasi sen! Efter att dem var "klara" började vi så smått att fika tillsammans (jag, Jonas, J och B), dem tyckte att det var roligt och pirrigt.

Plötsligt plingar det på dörren. Vem kan det vara? Mamma!? Nej inte mamma, det var Jenny (Kalsongmorsan) m. familj! JAAAA!

Nu hade vi plötsligt fem barn: ett riktigt barnkalas! J blev helt uppspelt och överväldigad, hon kunde knappt reagera på att hon fick ett paket utav mig. Hon kunde bara fokusera på själva kalaset, lekandet och fikandet. Senare kom hon på, att hon faktiskt fått paket. Och då tackade hon mig, med sitt lyckligt tacksamma leende. Det där leendet som får en att smälta. Underbaring!

Vilket fall, vi alla trodde att familjen korv inte skulle kunna komma förrän senare. Alltså kändes det väldigt positivt när de kom så tidigt. De hann till och med att vara med på fikat (som var den första händelsen, förutom leken innan). Efter fikat började barnen att leka, allt från doktor till kurragömma. Ibland var dem jätte lugna o tysta och ibland riktiga vilddjur (men glada sådana). Det kändes jätte kul att se barnen leka ordentligt. Det värmde i mamma-hjärtat.

När klockan började närma sig: Slut på kalaset. Påminde B mig om fiskedammen. Tur det, för den var helt och hållet bortglömd i mitt huvud. Men så blev det fiskedamm iaf och alla barnen fiskade. Sedan satte dem sig och pillade lite med det som var i påsen som fiskats upp. Så ringde det i telefonen och det var dags för familjen korv att åka hem.

När dem åkt, fick flickorna kvällsmat (även tvillingarna, som för övrigt sov under större delen av kalaset: iaf E). Deras tänder borstades (inte E's och N's, de har inga). Sedan nattades dem (alla fyra). J och B fick läsa en varsin bok, sedan blev de trötta och fick höra saga på stereon (deras önskemål).

Det kändes som att allt gick ganska bra (Jonas och tvillingarna sov redan och sleep-overn tedde sig lugn). Men sedan blev det nog lite för mycket nytt för J att hantera på en och samma dag, så hon brast. Blev arg och ledsen, på mig, bråkade om allt mellan himmel och jord o tillslut: grät. Stackars, mammas lilla flicka (*tår i ögat*). Hon vill vara stor (så stor som möjligt), men ibland blir det för mycket. Vilket fall lugnade hon ner sig (flera ggr om) och sade förlåt. Efter någon timme, somnade dem tillslut. Helt utmattade, efter en oändligt lång dag!

Man måste ha överseende när barn sover över (och mer än vanligt; första gången). Tänk, vad spännande för J. En helt ny grej! Att ha en kompis i sängen brevid. Man kan inte låta bli att viska och tissla o tassla, fnissa, skratta, gå upp, lägga sig igen, kissa, greja med allt och inget, blunda, titta, tända, släcka, bråkas, stånkas och efter många om och men: somna. B hade nog önskat att hon fått sova på en gång, men det är förhoppningsvis glömt till imorgon. Dem hade kul iaf och jag tror nog att det går bättre nästa gång.

Tack för idag min Korv-fränd (och tack till dina barn som ville komma). Hoppas att ni hade lika kul som vi! Det är tur att vi har känt varandra så länge, med tanke på att vi ses så sällan. Allt känns ändå otroligt vanligt och bekvämt . Trots det måste vi verkligen börja ses mer (haha, hur länge har vi inte sagt det?). Äh, det ordnar sig: tillslut :)

J's första riktiga barnkalas
J's första sleep-over

Hos mig iaf, vet inte om hon haft/gjort något utav det hos hennes far?

Mamma åkte med bussen för en timme sedan ungefär, hon har också varit här. Stavfel i detta inlägg får accepteras, jag ska sova nu (phu, äntligen)! Natti natti!

/Madde