Sjukt tråkigt

Jag är sjuk, fortfarande. Inte helt konstigt då jag insjuknade igår/i förrgår kväll.

Jag orkar inte vara sjuk.
Jag hinner inte vara sjuk!
Det är tråkigt att vara sjuk...

Jag och min överskottsenergi sjuder när jag är sjuk.

Jag vill göra så mycket men kan göra så lite.

Det kliar i hela kroppen, jag har myror i benen.

Jag är som ett barn. Mamma, jag har ingenting att göra!

Det kliar i fingrarna, jag måste pilla med något.

Läsa kan jag göra, men tröttnar snabbt pga huvudvärken.


Jag är inte gjord för att bli sjuk och orkeslös.
För när jag är orkeslös, orkar jag ändå (tillfälligt).
Min överskottsenergi väller över och blir övermäktig sjukdomen.
Jag får tvinga mig själv att sitta still, om och om igen.
Jag måste vila, men vill bara röra mig hela tiden.

Det är obehagligt att sitta stilla.
Blicken far runt som en yr höna.
Jag ser ett fönster.
En blomma.
En gardin.
Element.
Golv.
Bokhyllan.
Böcker - Bläddrar med blicken från Harlekin romaner till klassiker som Candide.
Filosoferar över någon bok jag läst.
Har gått igenom hela handlingen, med tanken, på några få sekunder.
Blickar neråt i hyllan och ser en hel del DVD-filmer, läser några titlar i rasande fart.
Vilken film såg jag och Jonas sist?
Blickar vidare.
En fåtölj - varför använder jag aldrig den?
En soffa.
En tavla på NY.
Aha, där är den där affären från "filmen".
Till NY vill jag åka i framtiden.
Blickar neråt.
Ser en tråd som blivit lös på soffan.
Tänker på jeansen som gått sönder, dem ska jag laga någon dag när jag är frisk.
På tal om jeans börjar jag blicka på tvätthögen.
Ash det kan inte skada att slänga in en tvätt, Jonas kan hänga.
Sätter mig igen - nu ska jag inte göra något alls.
Sitter och försöker stänga av allt - tankar, synintryck osv.
Tankarna mal i huvuet.
Svischar förbi.
Hinner tänka 10 saker samtidigt.
Mitt huvud är som autobahn i Tyskland.
Hinner tänka igenom allt jag tänker - ordentligt.
Känns inte krävande - jag är van.
Är inte stressad - det är bara så jag fungerar.
Jag tänker och tänker och tänker.
Det tar aldrig stopp.
Inte för en sekund.
Förrän jag somnar på kvällen.

Så att vara sjuk, för mig, är otroligt krävande (utöver just det sjuka).

Nu vill jag bli frisk!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0