Att leva tillsammans

Jag skriker ut min kreativitet, i mitt inre. Men jag "hinner" inte få utlopp för den, i verligheten. Egentligen hinner jag skissa/fota/skriva oftare än jag själv förstår. Men.. Det som är problemet är att jag inte riktigt har ro komma tillräckligt långt in i min bubbla. Där flowet finns. Där allt går per automatik, helt naturligt. Det krävs för mycket fokus.

Och min fokus som finns överallt på en och samma gång, vanligtvis... Det krävs mycket energi för att samla den till en och samma punkt.

Det kan kännas hopplöst ibland, när det gäller detta. För när man bestämt sig för att t ex skissa när man inte är i flowet, blir alla streck fel och bilden skev. Bildens rätta form, finns inte. Det man vill ha ut, kommer ut i dålig översättning. Som att översätta ett kärleksstycke från italienska till svenska, med google translate. Helt fel, helt enkelt..

Men min kreativitet kommer förhoppningsvis att stanna. Och jag får nog utlopp för den i framtiden.

Ett viktigt tillägg kan vara att detta inte har något alls med mina barn att göra. Mina tre tjejer förgyller mitt liv och ger mer inspiration än något annat. Även om de tar energi från mig, så ger dem så mycket energi tillbaka. Och om jag bara kunde fokusera på dem, alltid, utan att tänka på något annat i hela världen, så skulle jag vara både författare, konstnär och fotograf vid detta lag. Skämt o sido. Mina barn är min största inspirationskälla.

Ciao!