Låång dag

Denna dag har kännts oerhört lång och än är den inte över.

Dagen började i vanlig ordning med frukost i köket. Sedan tvättades barnen och fick komma ut till vardagsrummet. En del bråk och sura miner blandades med lek och skratt. Jag passade på att vika lite tvätt när dem hade som mest roligt.

När det senare blev dags för E och N att ta en förmiddagslur (och välling), fick J vara stor flicka och leka "själv" ute på gården (efter hon ätit mellis). Vilket betyder att mamma sitter på balkongen och ser ut över gården (som inte är så stor och med ganska kompakt "lek-del").
Balkongen är själva utgången och jag hade skor på fötterna, så om det skulle vara något skulle jag lätt knata iväg till henne. Jag hade även ett fönster öppet på den inglasade balkongen så att vi kunde prata med varandra. Och båda dörrarna in till lägenheten stod på glänt så att jag skulle höra småtjejerna när dem vaknade.
J var jätte duktig, detta var bara andra gången hon var ute själv (med övervakning). Så det var lite tufft för mig, hönsmamman.

När småtjejerna vaknat kom J in och satte sig vid borde och ritade. Och efter ett slag var det dags för lunch. Det åts under båda glada och arga tillrop. E och N är inte i rätt ålder för att äta med ro (inte när dem matas iaf, och sådan mat var det idag att dem behövdes matas). Ena sekunden kräver dem mat innan dem ens tuggat färdigt, andra vill dem inte ha något alls. Sedan får dem plötsligt nog och kan inte vänta en sekund till med att få komma ur stolarna. Jag lät dem äta ett knäckebröd efter maten (vilket uppskattades eftersom att dem fick äta själva) och passade på att diska så mycket som möjligt.

Sedan var det barntvätt igen och mer lek. Jag överraskades plötsligt med kraftig huvudvärk och i samma veva blev barnen riktiga busfrön. De skrek, gapade, drog i varandra, tog varandras leksaker och trotsade allt jag sade. Som om de visste att jag hade ont och att jag inte kunde lägga ner riktigt lika mycket energi på dem. Men dem lugnade ner sig lite efter ett tag och jag lade mig på golvet tillsammans med dem och försökte att "vila". Om det går att vila med öppna ögon och barnen över sig, hehe.

Min prins på vit springare (eller ja karl i röd volvo) kom tillslut till min undsättning. En kaffe och lite matlagning och så började huvudvärken släppa lite. Den är inte helt borta och maten är inte helt färdig. Men snart så (bådadera).

Jag har  sprungit fram-o-tillbaka mellan köksbord och ugn fram till nu (för att hinna sitta och dricka kaffet). Men jag känner att det blir lite svårt att fortsätta med springandet nu när stekningen ska till att sätta in. Så nu blir det matlagning på heltid.
Eller så lämnar jag över till karln och tar med J ut en på en kort sväng till affären. Då är vi hemma lagom till maten är färdig.

Inlägget är rörigt och långt. Förmodligen rörigt för att det blev långt på kort tid och långt för att jag hade mycket att skriva. Vi hoppas på bättre inlägg nästa gång.

Ciao!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0