Vad ska man kalla er?

E och N:
Ni är inte längre mina små bebisar.. Eller?
Heller är ni inte mina stora barn.. 
Någonting mitt emellan, kanske?

E knatar en hel del. Inte när hon ska någonstans, utan mer för att prova och visa. Hon glömmer inte en gång att klappa händerna åt sig själv. Vilket är otroligt sött (och det påminner mycket om J i den åldern). Hon gillar att leka men älskar att stå och kolla ut genom fönstret och knacka på människor som går förbi. Hon älskar däremot inte att åka vagn, då hon blir sömnig. Men lite, lite kul är det allt.

N knatar hon med. Dock är hon inte lika intresserad. Hon gillar mer att leka med leksakerna, gunga gunghäst och att vara ute och åka vagnen. Hon kan gå upp på gunghästen själv (tokiga barn!) och det låter jag henne göra. Det ser verkligen sött ut! Dock sitter jag 1 cm ifrån med händerna redo (för säkerhetens skull). Även N älskar att stå vid fönstret och knacka för att se människor kolla upp på henne.

J:
Min stora lilla stora tjej?!

J är 4 år och 9 månader. Behöver jag säga att hon kan själv? Hon är faktiskt jätte duktig och kan mycket och mångt, alldeles själv. Men de gånger det handlar om saker som barn inte får göra själv, kan hon bli lite putt. Hon har hittat en ny vän förresten, vilket ju är jätte kul. Dem är bästisar, sade dem första gången de lekte. Och flickan har redan varit inne hos oss. Det går fort fram i barnvärlden. Men det är kul. J behövde verkligen en nära vän här hos mig.

Ciao

Kommentarer
Postat av: Jenny

Du får kalla dom barnisar! Snart säger väl Julia att hon älskar sin nya kompis, det säger hon nämligen till barna här, fast det blir lite knas eftersom dom mest kollar tillbaka som att hon inte riktigt är klok.

2010-04-01 @ 15:22:00
URL: http://rebblan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0