Att leva tillsammans

Hej på er, mina bloggläsare!

Jag heter Madelene och är 23 år. Jag bor i mellansverige och har med andra ord lite halv-mycket snö och sådär lagom iskallt utanför min dörr just för tillfället. Men det är lugnt, jag har mycket kläder och en dotter som gillar att skotta (skämtosido).

Min familj består utav mig, min fästman och mina tre barn. Den äldre tjejen är fem år och brukar nämnas som J här i bloggen. De två yngre är drygt 1½ år, de är tvillingar och nämns vid E och N. Min käre fästman heter Jonas och nämns med jämna mellanrum här.

Jag har även en mamma, en pappa, två systrar, en bror, en mormor(med man), en moster(med fästman), en morbror(med fru), en gammelmormor (med bror och fru, och syster), en gammelmoster(med man och två barn), en gammelmorbor(med barn och barnbarn) och ja.. Så fortsätter det. Det är då min närmsta släkt, de flesta på mormors sida. Vi är väldigt tighta och träffas något så otroligt regelbundet, vilket är riktigt kul.
Morfar gick bort 1996, och det är nog då jag sist träffade de flesta utav mina släktingar på hans sida. Farmor gick bort 2004, släkten på hennes sida har jag aldrig träffat särskilt mycket men än mindre sedan dess. Farfar gick bort 2006(?) och hans släkt har jag aldrig träffat, de bor dessutom i Tyskland.

Vilket ju leder mig in på att jag är Tysk, åtminstone en fjärdedel. Den fjärdedelen måste nog ha satt sig i närheten utav där envisheten frodas, för jag är envis som en åsna ibland. Jag minns till exempel att jag envisades med att läsa tyska i fyra år (åk 6-7-8-9), men vad hade jag för nytta utav det när jag knappt minns hälften? Engelskan minns jag i alla fall och kan prata ganska flytande. Och så kan jag lite spanska, som min käre vän Rollis lärt mig. Och så liite teckenspråk (mest lösa ord).

Nu kom jag nog lite på sidospår. Det gör jag ganska ofta, och utförligt. Jag kan förklara in i minsta detalj om de mest vardagliga och tråkiga händelser som du någonsin har läst om.

Min vardag består förresten i att läsa, på universitet. Jag ska bli lärare har jag bestämt mig för. Det kan hända att jag ändrar mig under vägens gång, man vet aldrig brukar jag säga. Men förmodligen stannar jag nog kvar åt detta håll, kanske eventuellt byter inriktning som mest.
Jag har valt att läsa inriktning matematik mot lägre åldrar. Vilket jag ser mycket fram emot att undervisa, då matematik är riktigt skoj.
Kruxet är bara att jag har hört att det inte är så bra att man kombinerar matematik med svenska (som lärare) och jag hade så gärna velat specialisera mig på svenska, också. Jag älskar allt som har med svenska att göra, speciellt läsa och skriva. Vilket förstås får mig att fundera på att gå till studievägledaren...

På tal om läsa och skriva, ja. Läsa har jag gjort sedan urminnes tider, eller åtminstone sedan jag var sex år. Vilket jag i och för sig inte hinner mycket nu (förutom miljontals sidor med studentlitteratur). Men när jag hinner, fördjupar jag mig gärna i böcker, eller läser ut dem på ett par dagar.
Jag älskar när man har tid och ork till att sitta en lång stund för sig själv och fundera. Få fram känslor. Skriva dikter, skissa bilder och annat sådant kul. Att skriva bloggen är förstås kul också.

MEN trots att jag inte är speciellt förtjust i Carolas: Fångad av en stormvind; är det just så jag känner nu när jag läser igenom vad jag skrivit. Det är skillnad på att läsa och att skriva min blogg...

Förresten, tog jag körkort för några veckor sedan.
Är det något mer du undrar över?

Ciao!