Att leva tillsammans

Jag minns när jag och Maria J dansade limbo på kollo, vi vann som oftast varannan gång.
Jag minns när jag och Veronica satt på kolloledarnas axlar och dansade med varandra.
Jag minns när brandkåren kom till kollo och sprutade ut skum över hela den stora gräsmattan och hur man fick "dyka" och glida runt i det.
Jag minns hur jag, Maria Jansson och min bror spelade frisbee efter läggningstiden.
Jag minns hur jag i kollokorridoren lärde Janne att knyta slips, flera gånger.
Jag minns hur väl man valde vykorten och orden som stod på dem, till sina nära och kära.
Jag minns hur det kändes när kollo-ledarna sade "du har fått post" och så fanns där ett vykort från någon i familjen.
Jag minns spökvandringarna, med kolloledarna tätt bredvid oss (eller var det vi som var tätt bredvid dem? haha).
Jag minns när kolloledaren Patrik strök min och Veronicas panna tills vi somnat, efter att vi trissat upp varandra med en läskig sägnen om kollområdet.
Jag minns hur det kändes att klara simprovet, och hur stor man kände sig när man sedan fick åka ut i kanoten med en vän.
Jag minns hinderbanorna och klätterväggen, hur man ville utföra dessa om och om igen.
Jag minns hur banderollen såg ut, som vårat lag hade målat, men jag minns inte vad den påhittade sporten hette.
Jag minns hur kul jag hade.
Jag minns kollo.

Gör du?