Snorigt och tråkigt

Då var det dags igen! Det där oundvikliga och jobbiga har kommit för att hälsa på. Det där som får huvudet att dunka, näsan att täppas igen och halsen att hosta o klia till förbannelse.

Ja, nu var det alltså dags för mig att bli förkyld igen. Här får man inte gå frisk, nä...

Det konstiga med de här eviga förkylningarna är att jag brukar klara mig. Nästan alla Julias förkylningar har gått förbi mig under hennes uppväxt. Och jag har haft svårt att bli smittad även av vuxna. Men det senaste året känns som en evig lång förkylning, bortsett från i somras.

Det blir till att ta det lite lugnt, kurera sig och försöka att inte flänga runt för mycket. Jag är inte jätte förkyld, absolut inte. Utan mer sådär lagom så att man inte vet om det bara är början eller endast en kort, lätt förkylning. Jag hoppas förstås på det sistnämnda. Jag vill inte behöva bli sängliggandes i en vecka.

Jag har helt glömt bort att jag måste planera in släktfika för mig i slutet utav månaden. Det kan vara på tiden att göra det nu och ringa runt snarast möjligt. Annars kan det lätt bli tufft för folk att planera in. Det blir mest troligt någon dag nästa helg.

Det jobbigaste är väl att jag behöver baka tills dess. Och det måste förstås vänta tills jag är frisk, annat vore inte så trevligt. Med andra ord blir det förmodligen lite stressigt i slutet utav nästa vecka. Ash, det ordnar sig!

Nu ska jag dricka upp kaffet här och förbereda inför att flickorna vaknar.

/Madde

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0