Sugrör...

Så känner jag det just nu. Och inte hjälper astmamedicinen märkvärdigt mycket. Förmodligen måste det bli en vidareutredning på det här.
Tråkigt, jag vill verkligen inte ha astma! Jag och läkarna har alltid trott att det är "lätt astma" eller att det har med allergi att göra. Men på senaste tiden har det bara blivit värre och värre. Jag reagerar på allt mer. Jag kan inte ens använda min vanliga parfym längre..!? Vilket känns jätte konstigt. Jag kunde ha den för bara någon månad sedan utan problem (jag har oftast bara 1-2 sprut och det är ingen stark parfym).
När jag moppade våra vita golv med klorin häromdagen (de är missfärgade utav förra hyresgästen så jag tänkte prova att fräscha upp dem lite) fick jag världens reaktion, både i luftvägar och i kroppen. Jag blev kokhet, fick klåda och fick svårt att andas. Precis som vid en ordentlig allergisk reaktion. Jo klorin är starkt men jag brukar inte reagera på det sättet.

Kan sådant här komma utav andra anledningar? Om man har lätt astma och blir förkyld t ex, kan man då må sämre? Jag fattar ingenting.

Det var som när min första allergi kom. Den hoppade fram från ett hörn och sade: Hey, du har aldrig sett mig förr men jag är här för att stanna. Jag blev störtallergisk mot hyacinter i ett svep. Sedan dess har det rullat på med lite utav varje. Nickel är lättare att kontrollera. Men mot luftburet hjälper det bara att hålla sig undan så gott det går och sedan ta medicin vid behov. Som vid pollen. I somras var det ganska illa, jag fick reaktioner hela tiden. Men det var inte så mycket just med andningen (som det brukar). Det kom istället framåt hösten, i samma form som vanligt. Men sedan blev det värre och tillslut fanns det inga kopplingar mellan reaktionerna och allergi.

Det som är så roligt med mig är att jag ser på mig själv som en frisk människa. Jag ser aldrig på mig själv som "sjuk". Men egentligen är jag nog inte speciellt "frisk"!? Jag har alltid en massa ärenden till doktorer, sjukhus, vårdcentraler etc. som jag blir kallad till. Det är normalt för mig och inget jag vanligtvis reflekterar över och definitivt inte pratar eller skriver om.

Men det handlar ju också om hur man mår. Jag mår som en frisk människa. Jag är inte sjuklig, på det sättet. Och jag ska definitivt inte dö (om ni trodde det). Jag är bara en sådan där människa som dryper av konstiga allergier, har problem med luftvägarna, ständigt har lågt blodvärde(det enda som utreds), får åkommor man aldrig hört talas om. Och det sista. Det jag aldrig pratar om. Aldrig. Förutom med mamma, doktorer och Jonas.

Jag utreds inte ens längre. Jag har inte blivit kallad sedan jag bytte VC. Jag har själv heller inte hjärta att ta tag i det. Det enda i mitt liv som får mig att må sjukt dåligt (men bara när jag reflekterar över framtiden). Det enda jag vet begränsar mig och som inte går att göra något åt på samma sätt.

Min mamma har en ledsjukdom, Fibromyalgi. Och det verkar hittills som att jag får ärva den. Det började redan i mellanstadiet, just utredningsmässigt (för min del). Men jag kan minnas smärta längre bak än så. Jag utreddes flitigt under högstadiet. Vet inte om dem såg mig som en försökskanin eller hur det nu kan ha varit. För under gymnasiet började besöken tunnas ur och det blev bara rutin en gång om året. De konstaterade mest bara att jag blev sämre. Att det kunde vara som så att jag kunde ärva sjukdomen utav min mor men att det inte behövde bli så. Sedan dog utredningen ut allt eftersom att jag växte ifrån barn och ungdomsmott på sjukhuset. Att jag dessutom bytta VC gjorde att kontakten bröts även där. Och dem har inte tagit upp den igen. Och jag? Jag vågar inte.

Åren går och jag blir sämre, kan man väl säga. Än så länge är jag en helt vanlig människa med hela livet framför mig. Ingen ser min smärta, den finns inte. Så känner jag. Så vill jag leva. Jag vill inte bli sjuk. Jag vill inte att mitt liv ska ta slut. Jag vill läsa färdigt. Jag vill jobba. Jag är en rastlös själ. Om jag skulle behöva gå sjukskriven i resten utav mitt liv skulle jag dö inombords.

Det är det som är skräcken för mig. Inte att vara sjuk och ha ont, för jag är redan sjuk och har redan ont. Men om jag går till doktorn och det står svart på vitt, då är jag det officiellt. Om jag dessutom fortsätter att följa mammas insjuknande, blir jag för sjuk för att kunna leva ett vanligt liv. Då hjälper inte all överskottsenergi i världen. Då kommer min energi och personlighet bli min fiende. Min energi är evig och tar inte slut förrän jag lägger mig. Så har jag alltid varit, så det beror inte på barn och stress. Jag har något i mig. Något som snurrar för snabbt (för andra, men lagom för mig). Och allt rör sig otroligt långsamt när man har som mest ont. Hur skulle jag orka det?

Så tänker jag ibland. Sedan stänger jag bara av och fortsätter leva. Låtsas som om det inte finns. Jag har ont varje dag, hela tiden. Det går inte att bortse ifrån, tro mig. Men psykiskt är jag så frisk att det är oförskämt. Min hjärna registrerar inte detta som något sjukt. Det här är vanligt för mig. Det är min vardag. Därför kan jag låtsas som om det regnar. Som sagt smärtan finns där. Men jag är "frisk". Jag är jag.
Och ja, jag blir sämre (snabbt!). Men jag tänker inte inse det förrän det är för sent. Jag tänker leva mitt liv som om smärtan inte fanns, även om den är outhärdlig för det mesta.

Det låter kanske korkat. Men i så fall är jag korkad. Så länge det inte skadar mig eller andra, är det mitt val. Om jag accepterar min sjukdom och tar den på allvar, kommer jag inte orka att utveckla mitt liv så som jag vill. Det känns inte direkt som att man behöver utbildning för att bli sjukskriven. Eller hur? Nu förstår ni kanske varför jag "inte är sjuk".

Jag tänker utbilda mig. Jag tänker bli något. Sedan kanske utveckla detta på ett sätt som gör att jag kan arbeta med det även om jag blir sämre. Dessutom vill jag bo i hus, stort hus. Och kanske skaffa fler barn i framtiden. Måla på fritiden, fotografera min fina omgivning, snickra, påta i trädgården. Dona, greja, pyssla.

Förstår ni nu varför jag "inte är sjuk"? Jag ska göra allt det där. Jag är envis. Tro mig. Jag kan aldrig vinna denna fight, men jag tänker heller aldrig ge mig. För då finns det inget kvar. Då är alla mina drömmar borta.

Det kanske låter som att jag mår dåligt. Men jag gör verkligen inte det. Det här är mitt liv. Det är vanligt för mig. Jag vill verkligen inte att folk ska tycka synd om mig, varför jag vanligtvis aldrig pratar om detta. Det finns dem som känt mig sedan vi var små, som fortfarande inte vet.

Det är onaturligt det jag gör nu. Detta är egentligen privat. Men jag kan faktiskt inte vara tyst mer. Jag har tänkt på framtiden allt för ofta på senaste tiden för att kunna vara tyst längre. Detta är min terapi. Nu när jag sagt det känns faktiskt allt mycket bättre.

Detta var inte planerat, jag skulle bara tala lite lätt om astman. Men.. Nu känner ni den riktiga Madde. Jag är mer än en trebarnsmamma med dålig humor. Jag är inte bara sjuk i huvudet, jag är sjuk i kroppen också.


Kommentarer
Postat av: Jenny

Det är klart att allergiska reaktioner blir värre om du är förkyld, för då har kroppen redan en infektion o brottas med.

2010-01-23 @ 08:29:14
URL: http://rebblan.blogg.se/
Postat av: Helen

isf, sjuk i huvudet, sjuk i kroppen o me ett sjukt starkt psyke! ja tycker de låter som att du kommer fixa alla dina mål, lätt.. =)

2010-01-23 @ 09:24:53
URL: http://myra.blogg.se/
Postat av: Malin

Jag har astma, men inte en lätt. När jag verkligen får mina anfall så är det jobbigt. Tex 2007-08, minns inte , då fick jag så svåra anfall att jag fick åka ambulans till sjukhuset. Och så har jag aldrig haft det innan. Problemet gick att lösa. Jag hade två katter som utlöste det. Vet du om du har ngt som är nytt hemma, som kanske kan utlösa att det blir värre? Det kan vara något litet som utlöser det.

Och självklart, är du förkyld, då blir det jobbigare. Usch å tvi.

Jag ser inte mig som sjuk heller, men däremot så blir jag sjuk oftare, med tanke på anfallen!...

Att ha astma, innebär väl att vara sjuk. Men du kan lära dig att leva med det och vet hur du skall bete dig i vissa situationer för att slippa de värsta anfallen!



2010-01-23 @ 09:35:03
URL: http://zillaochjag.blogg.se/
Postat av: banz

du har nog en Alien i dig

2010-01-23 @ 10:31:02
Postat av: Malin

Ahh, katterna gav vi till min sambos bror. Så jag träffar dom ibland. Men pga av detta så är jag mer känsligare än nånsin för katter. Kan inte ens vara hos någon med katter längre än max en timme. Så var det aldrig förut :S

Är man allergisk mot katter, är det grymt. =/

Du kan ju gosa in dig i någon katt när du är där, å vänta en kvart-tjugo minuter, märker du ingenting så är det inte katterna, de tycker jag inte det ska vara! Jag klarar mig en timma om jag inte klappar å myser med katterna. Gör jag det, ja då är det kört nästan direkt! :S

2010-01-23 @ 11:00:38
URL: http://zillaochjag.blogg.se/
Postat av: Madde

Stackare har också astma och allergi. Fast allergi har jag haft så länge jag kan minnas dock gick den över till astma senare, tror jag haft astma sen 95 kanske men var inte förens 2000 som jag fick det utrett. :/ , hela ens liv blir förstört :( .



Sv: Fattar inte heller hur man kan skryta över sånt. Livsfarligt bara, men vissa bryr sig inte bara :/ .

Tack detsamma till dig också :-D

2010-01-23 @ 11:39:30
URL: http://www.saramadeleine.se/
Postat av: Madde

Gör de, när man får hjälp med mediciner brukar det bli bättre :-) .

2010-01-23 @ 13:20:44
URL: http://www.saramadeleine.se
Postat av: Jenny

Vet att ni ville ha en ny, men jag kolla vad grannen hade o det var en Babytravel syskonvagn. Utifall =P

2010-01-23 @ 17:59:40
URL: http://rebblan.blogg.se/
Postat av: Sabina

OJ, vännen. Det var inte dåligt. Jag har fasen aldrig märkt att du har haft ont/varit dålig. Måste vara jätte jobbigt för dig. Men om jag känner dig tillräckligt bra så kommer du klara alla dina mål. Du är envisare än vad jag är så. ;)



Hoppas ni får en riktigt skön helg!



Kramar

2010-01-23 @ 19:31:41
URL: http://s4
Postat av: Anne Lukkarinen

Forskningen går framåt inom området led och muskelsjukdomar! Du är en positiv och kreativ personlighet. Mot och medgångar kommer du klara oavsett! Lite massage ibland gör gott för musklerna.

Kram Anne

2010-01-24 @ 10:56:44

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0