Att leva tillsammans

Jo det börjar kännas som så..

Jag längtar något alldeles otroligt mycket tills jag får körkort. Och det är inte just bara för körkortets skull utan för att det är något otroligt påfrestande att behöva ha barnvakt till barnen flera gånger i veckan (även om det bara är för en timma eller två och oftast när dem sover). Dem går det ingen nöd på, de trivs bra hos de tre vi har till barnvakt (men det har även gått bra de få gånger vi haft någon annan).

Men jag! Jag känner bara.. Att jag får ont i hjärnan på något vis. Inte huvudvärk, utan mer som: STOPP, NU RÄCKER DET! Varje gång jag ska köra, måste jag se till att bl a allt hushållsarbete (det som görs efter att barnen lagt sig) ska vara klart innan barnvakten kommer. För det är omöjligt att sätta igång med något när man kommer tillbaka från körningen, då är det dags att göra iordning sig och sova. Det gäller samma när vi har barnvakt på dagen. Jag måste göra allt hushållsarbete (plus allt det andra man gör) på ett mycket effektivare sätt, hela dagen(utöver då när vi kör), om det ska fungera rent praktiskt att vi är iväg.

I början var det inga problem. Men nu är jag helt slut varje gång jag har varit iväg. Det liksom tär på en både fysiskt och psykiskt på något sätt. Och det tar kol på mig att behöva fråga efter barnvakt. Jag är inte sådan, som brukar ha barnvakt ens en gång varannan månad. Man har kunnat räkna hur många gånger vi haft barnvakt på ett år. Nu har vi flera gånger i veckan. Jag känner mig extremt krävande gentemot min omgivning och det börjar bli allt svårare att få barnvakt. Vilket tyvärr resulterar i att det går ännu långsammare att komma i mål.

Det är tufft det här, men jag ska lyckas. Aldrig att jag ger upp när jag tagit mig så långt! Sen så menar jag inte att jag mår dåligt för det, jag är bara trött. Något så fruktansvärt trött! Jag kan inte tänka ordentligt och svamlar mest när jag pratar. Ursh!

Att tillägga har jag mycket andra åttaganden också. Men alla är måsten, så är det bara. Det som känns skönt med det hela är att jag vet att jag kommer bli färdig med körkortet. Jag följer körskolans kursplan steg för steg för steg (för att slippa krångla till det ännu mer för min hjärna), och blir färdig i år iaf. I höst rentav. Eller? Jag önskar att jag hade bokat lektionerna tätare i våras, då hade jag varit färdig redan. Jag hade bara två lektioner i månaden! Men det är dumt att vara efterklok. Nu tar jag alla jag får istället, så snart så!

Nu ska jag soooova. Ciao!