Att leva tillsammans

Det började med att vi lämnade J på dagmamman, varpå vi gick mot centrum-hållet. Längst gräsmattan plockades det blommor och stenar. På nästa gräsmatta fanns en kulle som vi sprang ner för (bland det roligaste som finns enligt barn). Helt plötsligt kom vi fram till en stig som vi följde, även den var rolig att springa längst med. Efter ett antal rymningsförsök av E så kom vi vidare upp på bron, där vi tittade på bilarna som åkte under och ut på andra sidan. Så kom vi fram till en ny gräsmatta med parkering bredvid. Vi kollade in bilarna och fick även en telefonkiosk i sikte. Telefonkiosken passerade vi senare utan vidare intresse, för då hade barnen tagit sikte på ett balansgång-ställe. Dit tog dem sig och provade lite.

Sen gick vi mot "grodorna" (stora stenar), där klättrade dem en stund (och blev lite smygfotade av mig). De upptäckte också en insekt som fick dem att bli halvt hysteriska av både upprymdhet och rädsla. Efter det gick vi, flickorna hand i hand, genom tunnlarna där man kan ropa HOOOHOOO så högt man känner för, hysteriskt kul. Vi passerade sen tre "hagar" och gick för en rolig nerförsbacke (eller sprang, hehe). Så kom vi till stora vägen, där dem fick hålla mig i handen och kolla noga.

Plötsligt kom vi fram till en stooor skog, där vi gick in. Det fanns små kottar och man kunde springa snabbt, snabbt längst stigen. Så kom vi fram till ett berg. Det besteg vi! Väl där uppe kollade vi ut över ägorna och såg en lite humla långt där nere. Så klättrade vi ner igen. N hittade vägen ut ur skogen, visade med handen och vi sprang stigen fram. När vi nästan var ute stannade vi till för att inspektera en snigel. Jag var snäll och tog upp en som satt på en pinne. Så barnen fick förklarat för sig lite närmare vad det var och att den bodde i sitt hus osv. De klappade snigelns hus otroligt försiktigt, sen gick vi.

Ut ur stoora skogen, över cykelvägen och in i trädkramar-skogen. Där kramade vi träd och tittade efter tigrar. Plötsligt såg vi en tiger i gräset som fick oss att skrika till och springa iväg, så fort vi kunde. Över gräsmattan och upp på ett stort berg. Vi var så högt uppe att vi fick kupa handen som en keps och ha ovanför ögonen, för att kunna titta på utsikten. Vi såg en skog, men den såg läskig ut så vi tittade vidare. Vi såg en stoor äng, men där kom vi ifrån. Men så såg vi plötsligt en stoor elefant. Vi bestämde oss för att smyga efter den, med skräckblandad förtjusning, för att se vad den gjorde. Vi såg att den bar på massa jord och att den hjälpte en man som jobbade på våran gård. Så såg vi våran dörr och tog oss snabbt in, för de två små tyckte bara att elefanten var intressant men mer läskig nu på nära håll.

Väl innanför dörren besteg vi berget och tog oss in genom nästa dörr. När vi kommit in i hallen pustade vi ut. Vi var äntligen hemma. Vilket äventyr! Vi återberättade det tillsammans och åt lite mellis.

Sen var äventyret slut för denna gång.