Bråk&Skrik och kärlek
Vi har haft det relativt lugnt hittills, med våra barn (vilket jag är tacksam över såklart). Men nu, när E o N kommit in i den sk "trotsåldern" och J har kommit in i någon slags pre-tonårsrevolt, är det annat som gäller. Alla tre samtidigt! N speciellt vill göra och bestämma precis allt själv, vilket förstås ger upphov till en rad situationer där det inte fungerar att hon bestämmer. Då skriker hon som en vettvilling och blir rosenrasande. E vill också bestämma, men hon blir oftast lite mer åt det ledsna hållet när hon inser att det fortfarande är vi som bestämmer över viktiga saker. J är bara allmänt arg på allt som rör sig och andas, hennes syskon går från att vara jobbiga till hennes bästa vänner flera miljoner gånger om dagen. Hon blir lite "för" arg på dem just nu för att det ska vara "okej" (barn måste få göra upp i olika situationer men det är en annan sak än detta). Jag gör allt fel, vare sig det gäller J, E eller N. Allra bäst är om jag håller tyst och håller andan, då blir ingen arg på mig. Jag skulle inte vilja vara vår granne just nu; med tanke på allt skrik, alla hejdlösa golvstamp, kast av saker och smäll i dörrar. *pust*
MEN! Detta går över.. När dem flyttar hemifrån ungefär? Skämt o sido.
Men även om de hävdar sig otroligt mycket just nu, är dem fortfarande lika mysiga o goa i sin personlighet. Vilket fyller på energin igen. Mina små ♥♥♥ , vad ska det bli av er som är så envisa? Jag tror att ni blir framgångsrika i det ni vill hålla på med när ni blir stora, för ni kommer inte att ge er i första taget. Älskar er, även när ni bråkar förstås. Alltid!
Men även om de hävdar sig otroligt mycket just nu, är dem fortfarande lika mysiga o goa i sin personlighet. Vilket fyller på energin igen. Mina små ♥♥♥ , vad ska det bli av er som är så envisa? Jag tror att ni blir framgångsrika i det ni vill hålla på med när ni blir stora, för ni kommer inte att ge er i första taget. Älskar er, även när ni bråkar förstås. Alltid!
Kommentarer
Trackback
