Att leva tillsammans

Hej på er läsare, ni som är kvar. Jag har glömt bort er och bloggen alldeles totalt kom jag på idag. Å andra sidan har jag inte haft så mycket skoj att skriva om.
Livet har varit en bergochdalbana sedan operationerna. Ibland är jag jätte pigg hela dagarna och ibland är jag dötrött från att jag vaknar tills att jag lägger mig. Jag äter levaxin och ska göra i resten av livet, men håller fortfarande på att ställa in dosen, vilket kan vara en bidragande faktor att jag är trött.

Men det är bättre nu än förut och jag är gladare också. Jag är inte riktigt lika känslig längre heller, även om jag är mycket känsligare än innan. Efter operationerna klarade jag inte av diskussioner, skräckfilmer, sorgliga låtar och allt som kunde tänkas vara negativt. Jag klarare heller inte riktigt av allt för glada filmer, låtar osv. Det var en svår tid. Krigsfilmer och skräckfilmer får vänta ett tag till, men annars har det börjat gå tillbaka till det normala.

Får skriva mer en annan dag. Hinns inte mer nu.