Att leva tillsammans

Kristofer - Min bror, mitt enda syskon som är både mammas och pappas barn. Det skiljer 1½ år mellan oss. Vi hade mycket bus för oss när vi var små. I tonåren "hängde" vi mycket ihop och hade många gemensamma vänner. Vi hör av oss till varandra regelbundet. Vi ses inte super-ofta men heller inte sällan. Vi kan prata med varandra, om det allra mesta. Vi hjälper varandra när vi har det svårt. Jag älskar dig bror <3

Nathalie - Min syster, på mammas sida. Det skiljer nästan fem år mellan oss. Jag släpade runt på dig mycket när jag var liten och ville ofta och gärna leka med dig (och helst bestämma över dig förstås, haha). Men mamma var alltid i närheten och sade ifrån om jag gick för långt, och klargjorde vem som var mamma till dig. Vi hörs ganska ofta och ses med väldigt jämna mellanrum, mest för att du bor hemma och jag åker mycket till mamma men även för att vi bestämmer att ses emellanåt. Vi pratar med varandra om väldigt mycket. Jag älskar dig syster <3

Isabell - Min syster, på pappas sida. Det skiljer 8 år och en dag mellan oss. Jag träffade dig varannan helg när vi var små. Jag älskade att sitta o klappa på dig och jag minns tydligt när du lärde dig gå, hur lik du var mig (jag var också lite feg). Jag såg alltid fram emot att få träffa dig och du har alltid varit i mina tankar. Jag träffar dig inte så mycket nu, men jag önskar att jag gjorde det. Jag vet inte riktigt varför det blir så, men det ordnar nog upp sig. Vi hörs mest över sms eller på internet, men det kan man kanske också ändra på? Jag vill inte tappa bort dig på vägen, oki? Vi är ganska lika, hon och jag. Jag älskar dig syster <3

Ja, vad kan man säga om den? Om man pratar om religioner, ska jag väl kalla mig själv icke-troende. När jag var liten däremot, trodde jag. Men det var ganska svårt att finna en mening med att (som exempel) min morfar dog, och på den vägen gick det.

Nu, tror jag på kärleken, på vänskapen, på livet och på glädjen.

Jag minns väl, den sommardag, då vi stilla cyklade förbi det där stallet. Då vi försiktigt gick av cyklarna och smög oss nära hagen. Då vi såg fyra hästar, som vi trodde knappt hade en ägare. De hästar, varav tre skulle koma att bli våra sköthästar...

Min bästa vän... En svår fråga! Jag vet nog två personer (inte blodsbundna) som jag skulle vilja delade på den platsen, eller kanske tre? Jag tycker att det är hemskt svårt att rangordna vänner, om man ens kan det. De är ju ens vän på olika sätt, men de tre är nog de allra närmsta. Jag skriver inte ut dem här, eftersom att man bara ska svara en person. Mina syskon är ju också mina bästa vänner, och min karl, och mina barn...

Men om jag ska skriva ut den person som allra längst har varit min bästa vän och som jag delar det mesta med, så är det nog; min mamma!

<3 till er andra /Madde

Kärlek... Vad är kärlek? Vilken tuff fråga! Som att man ska materialisera ordet..

Kärlek är något man känner för någon/något som betyder väldigt mycket. Kärlek kan upplevas i tanken, och den kan även upplevas rent fysiskt. Är man riktigt kär (alternativt nykär) kan det kittla i magen, är man orolig för sin kärlek kan man få en sten i bröstkorgen, är man osams med sin kärlek kan man få is i magen och kalla händer, sitter man nära sin kärlek (t ex kollar på film) kan man bli varm i hela kroppen.

Det finns olika sorters kärlek. Kärleken som man känner för sin andre hälft är inte densamma som man känner för sin mor. De har olika ingredienser men behöver inte nödvändigtvis vara utav olika styrka.

Kärlek personifierat skulle vara mina barn och min fästman.

Men så också mina föräldrar, mina syskon och mina andra nära och "kära".

<3 /Madde

Vilken passande dag att ha detta inlägg..

Till frukost åt jag två snabba mackor med ost på och hällde i mig en kopp kaffe till.

Under förmiddagens föreläsning drack jag kaffe och åt en kanelbulle.
Kaffet var välbehövligt men kanelbullen köpte jag för att man inte får betala med kort på belopp under 30 kr, vilket jag personligen tycker är dåligt (men ändå har förståelse för).

Lunchen ekade med sin frånvaro då jag och Stefanie var iväg på "äventyr".
En riktig upp&ner-dag (som egentligen började redan igår e.m/kväll, och fortsatte idag vid lunch, fram till runt klockan fyra). Som tur var löste sig precis Allt tillslut och vi kände oss verkligen lättade. Vi kom fram till att allt har sin mening och att det som inträffade nog var en signal till oss att ta det lite lugnt, stressa ner och inte ta allt så himla allvarligt. Paper är bara ett paper trots allt.

Middagen bestod utav köttfärssås och spagetti.
Vilket jag blev serverad hemma hos min kära mor, samtidigt som jag pluggade. Tack mamma, du är en ängel på jorden!

Kvällsmaten återkommer jag om senare idag.

Detta är verkligen inte en ulitmat dag i matväg för mig. Jag är sådan som måste äta regelbundet (helst var 3e timma) för att inte avlida, men i stressade eller krävande situationer kan jag för stunden förtränga hungern (idag hade vi inte ens möjlighet att äta lunch, då vi var hemskt upptagna med att avsluta "äventyret").

Som vanligt kommer jag utanför ämnet ;)
Ciao!/Madde

Min mamma; min andra hälft. En helt underbar människa som alltid funnits där, oavsett vad. Vi träffas ofta, speciellt nu när jag pluggar och behöver ha en "arbetsplats" utanför hemmet. När jag pluggat som mest ses vi var och varannan dag, men i vanliga fall (när jag inte pluggar) handlar det om ca 2 dagar i veckan. Vi pratar mycket och har väldigt skoj ihop. Jag älskar min mamma väldigt mycket.

Min pappa; Han har alltid funnits där, även om han stått lite vid sidan om. Men han har alltid stått stadigt, jag har alltid vetat vart jag har honom. Jag trivs och har roligt i hans sällskap, vi har alltid något att prata om. Han är min pappa och jag älskar honom. Men jag önskar att vi kunde ses lite mer ofta.

En annan föräldrafigur är Rollis. Han är min mentor, mitt stöd och min vän. Han har funnits i mitt liv sedan jag var sju år, och jag hoppas på att han aldrig försvinner ut ur det. Han betyder mycket för mig, utan honom skulle inget vara sig likt. Rollis, lova att du kommer hem i februari som avtalat!

/Madd1sh

Det beror på, vad man med kärlek menar.

Om man menar första förälskelsen, eller första gången man delade liv med någon på riktigt? Om man menar när man var barn eller vuxen?

Jag har varit flickvän till tre människor. Eller fyra om man räknar in den där pojken som jag var ihop med i lågstadiet.

Vi gick i andra klass och var bara vanliga kompisar som kallade oss ett par, vi visste inte vad det var egentligen och vi kände inget speciellt för varandra (vi var ju barn). Så han räknas inte som min första kärlek.

Min första tonårsförälskelse. Vi var ett par i 6 månader, varav tre månader var på distans. Vi sa: Jag älskar dig, till varandra. Vi kände något för varandra, men var det kärlek? Jag trodde då att det var kärlek, men det var det inte; det var blott en tonårsförälskelse. Känslorna kom snabbt och försvann lika snabbt efter att han "gjort slut" med mig.

Därefter träffade jag J's pappa. Vi bodde fortfarande hemma till en början, men efter ca ett år bodde vi med varandra. När vi varit tillsammans i tre år och tre månader, fick vi en dotter tillsammans ( J ). När hon var drygt ett år gick vi isär. Hur ska man summera det? Vi hade väldigt starka känslor för varandra, jag skulle kalla det kärlek.
Men vi levde ihop som vuxna människor när vi var ganska unga; bostad och barn. Fast samtidigt kändes det som det mest naturliga, med tanke på förhållandets längd och mognaden som infann sig i förhållandet. Men vi var inte så gamla som vi trodde, och i den åldern förändras man ständigt. Kanske var det det som slutligen satte sina spår i vårat förhållande? Och också satte stopp för det? Jag vet inte, men någonstans slutade vi känna tillräckligt mycket för att gå isär.
Var han trots det min första kärlek? Ja, får jag lov att svara, han var min första kärlek. Det vi kände för varandra kan inte viftas bort som något annat.

Men sedan börjar det bli invecklat. För efter åtta månader i ensamhet, träffade jag min nuvarande karl. Min sambo, min fästman och far till mina två yngsta (tvillingarna; E och N). Vi hade känt varandra i 5 år, utan att känna något alls för varandra (nästan så att vi till och med ogillade varandra lite ibland), vi var kompisar som sällan hade mycket att prata om, även om vi trots det förstås hade roligt när vi umgicks.
Men så förändrades någonting, jag vet inte vad eller hur det gick till: men så gillade vi helt plötsligt att prata med varandra, vi intresserade oss för den andres ord. Och det övergick så småningom i en förälskelse.
Efter många om och men blev vi ett par. Efter sju månader flyttade vi ihop (ganska tidigt, men så kände vi redan varandra från början så "lära känna-fasen" hoppade vi över). Efter ett år tillsammans förlovade vi oss. Efter två år tillsammans kom våra små töser. Allt gick så snabbt och det känns som att vi nu har varit tillsammans i minst sju-åtta år, men vi har endast levt ihop i tre och ett halvt år. Att vi fick just tvillingar, att vi har två barn ihop, gör det extra otroligt att vi inte levt med varandra längre än så. Men dem låg i magen samtidigt, jag var gravid en enda gång för att få dem till mig. Så egentligen är det inte så otroligt, att vi har två barn. Men ändå, allt har gått snabbt.
Det jag känner för denna karl, är definitivt kärlek. Men som jag skrev i ovan: det är här det börjar bli invecklat. För kärleken känns inte lika som den jag hade med min första kärlek. Den är annorlunda, ännu djupare på något sätt. Förmodligen mer mogen? Men att kalla det min första kärlek, det kan jag inte.
Han är min nuvarande kärlek, min framtida kärlek och förhoppningsvis min sista kärlek.

Min blivande make <3

/Madelene

Hej på er, mina bloggläsare!

Jag heter Madelene och är 23 år. Jag bor i mellansverige och har med andra ord lite halv-mycket snö och sådär lagom iskallt utanför min dörr just för tillfället. Men det är lugnt, jag har mycket kläder och en dotter som gillar att skotta (skämtosido).

Min familj består utav mig, min fästman och mina tre barn. Den äldre tjejen är fem år och brukar nämnas som J här i bloggen. De två yngre är drygt 1½ år, de är tvillingar och nämns vid E och N. Min käre fästman heter Jonas och nämns med jämna mellanrum här.

Jag har även en mamma, en pappa, två systrar, en bror, en mormor(med man), en moster(med fästman), en morbror(med fru), en gammelmormor (med bror och fru, och syster), en gammelmoster(med man och två barn), en gammelmorbor(med barn och barnbarn) och ja.. Så fortsätter det. Det är då min närmsta släkt, de flesta på mormors sida. Vi är väldigt tighta och träffas något så otroligt regelbundet, vilket är riktigt kul.
Morfar gick bort 1996, och det är nog då jag sist träffade de flesta utav mina släktingar på hans sida. Farmor gick bort 2004, släkten på hennes sida har jag aldrig träffat särskilt mycket men än mindre sedan dess. Farfar gick bort 2006(?) och hans släkt har jag aldrig träffat, de bor dessutom i Tyskland.

Vilket ju leder mig in på att jag är Tysk, åtminstone en fjärdedel. Den fjärdedelen måste nog ha satt sig i närheten utav där envisheten frodas, för jag är envis som en åsna ibland. Jag minns till exempel att jag envisades med att läsa tyska i fyra år (åk 6-7-8-9), men vad hade jag för nytta utav det när jag knappt minns hälften? Engelskan minns jag i alla fall och kan prata ganska flytande. Och så kan jag lite spanska, som min käre vän Rollis lärt mig. Och så liite teckenspråk (mest lösa ord).

Nu kom jag nog lite på sidospår. Det gör jag ganska ofta, och utförligt. Jag kan förklara in i minsta detalj om de mest vardagliga och tråkiga händelser som du någonsin har läst om.

Min vardag består förresten i att läsa, på universitet. Jag ska bli lärare har jag bestämt mig för. Det kan hända att jag ändrar mig under vägens gång, man vet aldrig brukar jag säga. Men förmodligen stannar jag nog kvar åt detta håll, kanske eventuellt byter inriktning som mest.
Jag har valt att läsa inriktning matematik mot lägre åldrar. Vilket jag ser mycket fram emot att undervisa, då matematik är riktigt skoj.
Kruxet är bara att jag har hört att det inte är så bra att man kombinerar matematik med svenska (som lärare) och jag hade så gärna velat specialisera mig på svenska, också. Jag älskar allt som har med svenska att göra, speciellt läsa och skriva. Vilket förstås får mig att fundera på att gå till studievägledaren...

På tal om läsa och skriva, ja. Läsa har jag gjort sedan urminnes tider, eller åtminstone sedan jag var sex år. Vilket jag i och för sig inte hinner mycket nu (förutom miljontals sidor med studentlitteratur). Men när jag hinner, fördjupar jag mig gärna i böcker, eller läser ut dem på ett par dagar.
Jag älskar när man har tid och ork till att sitta en lång stund för sig själv och fundera. Få fram känslor. Skriva dikter, skissa bilder och annat sådant kul. Att skriva bloggen är förstås kul också.

MEN trots att jag inte är speciellt förtjust i Carolas: Fångad av en stormvind; är det just så jag känner nu när jag läser igenom vad jag skrivit. Det är skillnad på att läsa och att skriva min blogg...

Förresten, tog jag körkort för några veckor sedan.
Är det något mer du undrar över?

Ciao!

Jag var inte intresserad utav att göra det först. Sedan började jag läsa andras. Efter det ville jag inte vara intresserad. Men jag är inte särskilt viljestark.. Så till sist bestämde jag mig för att göra 30 inlägg på 30 dagar!

Dem kommer att innehålla:

Dag 01 – Presentera mig själv.
Dag 02 – Min första kärlek.
Dag 03 – Mina föräldrar.
Dag 04 – Det här åt jag i dag.
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag.
Dag 07 – Min bästa vän.
Dag 08 – Ett ögonblick.
Dag 09 – Min tro.
Dag 10 – Mina syskon.
Dag 11 – I min handväska.
Dag 12 – Den här veckan.
Dag 13 – Det här hade jag på mig i dag.
Dag 14 – Mina drömmar.
Dag 15 – Min första kyss.
Dag 16 – Mitt favoritminne.
Dag 17 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 18 – Min favoritfödelsedag.
Dag 19 – Detta ångrar jag.
Dag 20 – Den här månaden.
Dag 21 – Ett annat ögonblick.
Dag 22 – Det här upprör mig.
Dag 23 – Det här får mig att må bättre.
Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Dag 25 – En första.
Dag 26 – Mina rädslor.
Dag 27 – Min favoritplats.
Dag 28 – Det här saknar jag.
Dag 29 – Mina ambitioner.
Dag 30 – Ett sista ögonblick.

Jag börjar från och med idag!