Att leva tillsammans

Tänka sig... Jag tycker att det var nyligen vi ringde in år 2000!

Idag ska jag åka med min mormor och gammelmormor på en liten shopingrunda. Vi ska införskaffa oss lite mat till nyår. Det är roligt att åka iväg med "tjejgänget", det är bara mamma som fattas idag.

Efter att vi har handlat och lämnat av gammelmormor, ska vi hämta J hos min mamma. Hon började nämligen tjata om att få åka dit o sova redan när hon kom innanför dörren hos mig. Första natten blev det ett blankt nej, då ville jag absolut vara självisk och ha henne hemma så att jag fick tanka lite gos från henne. Men när gårdagen började gå mot senare eftermiddag hade hon lyckats övertala mig. Innan dess att hon frågade mig hade hon fått ringa till mormor för att prata lite och då passat på att fråga henne om hon fick sova där (utan att ens veta om hon fick det för mig), gullungen.

När vi skulle packa ville J använda en superduper stor påse att packa i, för hon skulle minsann sova där i tre dagar. Men då fick jag förklara att jag saknat henne och helst bara ville att hon sov borta i en natt. Och om hon absolut skulle sova mer än en, skulle det högst få bli två. Och det sade jag att jag inte trodde att mormor kunde men att J i så fall fick fråga det själv. Jag tror inte att J har frågat, för hon sade inget när jag ringde och berättade när hon skulle bli hämtad idag.

Nu måste jag göra iordning mig!

/Madde

Julklappar har det inte varit nöd på i år! Vi har fått mycket roligt och fint till flickorna tre. Nu gäller det bara att gå igenom det gamla också. Rensa ur sådant som de har vuxit ifrån (leksaker eller kläder). Jag hoppas bara att J är villig att kolla igenom sina leksaker lite. Kläder är inga problem för dem provar hon och kan se med egna ögon om dem är för små. Men just leksaker är lite svårare. Vilket jag förstås har full förståelse för. Om hon bara kunde rensa ut lite så kunde vi spara det i förrådet och inte ge bort det (för det är oftast det barn är rädda för: att det ska försvinna). Så kan hon kanske gå igenom kartongen längre fram och då lättare avgöra om hon verkligen vill spara det.

Nej, nu ska jag sätta fart här lite. J kommer vid tre :D

/Madde

Jag har lagt upp den flera ggr och den syns för mig men den har inte synts för andra. Nå, syns den nu då?

UPPDATERING: Tryck F5!

E & N kan ställa sig upp (och stå kvar) med stöd nu, N försöker även att gå längs med men det är OTROLIGT vingligt. När dem bara står på knäna är jag inte där och vaktar, men när dem står upp kan jag inte låta bli att vara några centimeter bakom. N har visserligen börjat lära sig att komma ner själv, men det är lång väg ner till golvet om hon misslyckas. Jag brukar alltså inte hjälpa men finns där redo om det går snett.

N kan även sätta sig upp (men det kanske jag redan sagt?). Sitta har dem båda kunnat länge men inte att sätta sig själva. E kryper praktiskt taget bara nu, N kryper nog lika mycket som hon kravlar (det beror fortfarande på hu brått det är).

Båda bubblar för fulla muggar; lite Svenska, lite tvillingska samt lite joller. E är fortfarande den som är mest intresserad utav att prata. Hon frågar ä dä och sedan när man svarar försöker hon härma. Igår försökte hon härma Lejon(det hänger ett i mobilen över skötbordet), vilket lät hur gulligt som helst!

J är fortfarande i Spanien och ska så vara över jul. Jag hoppas verkligen att hon har roligt, min älskade stora flicka! Tänka sig att hon åkte till Spanien före mamma ens hunnit komma långväga utomlands *hihi*

Nu ska jag busa lite med flickorna. Tja!

Min lilla, lilla, lillesyster Nathalie fyller 18 år i övermorgon!

Det känns väldigt... Konstigt. Hon är min Lillan och nu blir hon helt plötsligt "vuxen", eller myndig kanske man säger?! Vart tar tiden vägen..? En återkommande fråga i alla möjliga sammanhang, men den känns relevant.

Vart tar egentligen tiden vägen?

Nathalie på 18 års (släkt)fikat igår.
Koncentrerad på ett paketet, inslaget med julklappspapper.
Fyller man dagen före julafton så gör man :)
GRATTIS I FÖRSKOTT!

Igår bakade jag och J pepparkakor, som vi hade olikfärgad kristyr på. Sedan målade vi hennes naglar blåa och satte på hello kitty nageltatueringar på tummarna. Hon fick även ett skyddande lager med lack ovanpå alltsammans (trots det är det redan avskavt, hehe). När lacket torkat satt J för sig själv en stund och gjorde julklappar av modellera. Småflickorna sov under pepparkaksbaket, under resterande tid undehölls dem samtidigt som vi grejade.

Senare på eftermiddagen bylsade jag på alla tre tjejer flera lager kläder och tog med dem ut. Först gick vi till pulkabacken, och där stannade vi ett bra tag. Flickorna sov i åkpåsarna i vagnen (som hade regnskydd på, i vindskyddssyfte) och J åkte pulka för fulla muggar (en riktig våghals var hon).

När jag började frysa efter sisådär 40 min, trots alla kläder, började vi gå mot affären. Eller ja, det var jag som gick. Småflickorna åkte vagn och J drogs i pulka efter vagnen. När vi gått in på affären, med tanken att köpa mjölk, kom jag på att jag lagt tillbaka bankkortet i plånboken (som låg i kappan, hemma). Så det var bara att gå ut igen. Vi fortsatte att promenera lite och tog långa omvägar hem för att J skulle kunna åka så mycket pulka som möjligt innan spanienresan (hon åker till pappa idag, spanien imorgon).

När vi började närma oss hemmet drog jag henne ett varv runt huset, sedan stannade vi till i närheten av parkeringen för att invänta Jonas. Vi hann leka i tio minuter, sedan var han där. När han kom fick han ta vagnen, så tog jag J i pulkan och sprang runt som en tok en stund. J skrek av skratt och tyckte sig ha en knasig mamma. Jag avslutade med att dra upp pulkan i djupsnön och över en liten kulle som vi åkte ner för, sedan klättrade vi upp för ett "berg" med pulkan och vips var vi hemma.

Väl inne kom jag på att jag ville ta en snabb sväng till mamma, vilket gick bra. Så när tjejerna fått i sig mat svidade jag om och sprang till bussen, under tiden lade Jonas flickorna. Jag hjälpte mamma att förbereda lite inför min systers 18års dag och känner att jag hann göra ganska mycket förhållandevis till tiden jag var där. Jag kom hem med en sen buss, plockade undan lite stök, lade mig att läsa i soffan för att varva ner och somnade...
Jag vaknade när Jonas gick upp, borstade tänderna och gick o lade mig i sängen.

När flickorna vaknade i morse hade jag fått, allt som allt, 8 timmars sömn. Då talar vi fin planering ;)

Nu ska jag hänga tvätt och pyssla lite med J, vi ska måla med vattenfärg (innan tvillingarna vaknar).

Då var det dags för mig att vaccineras. Dock tror jag att jag redan har haft influensan, men jag tar ändå för att vara på säkra sidan.

Ikväll blir det fredagsmys, äntligen!

/Madde

Jag saknar dig redan, J. Ändå var det bara några timmar sedan du åkte till din pappa. Mammas gullunge!

Alla julklappar är mer eller mindre klara, vilket känns otroligt skönt! Att handla julklappar är något utav det mest roliga på hela året. Men samtidigt är det otroligt jobbigt med all trängsel, all stress och alla resor fram o tillbaka till köpcentret.

Just nu sitter jag och lyssnar på Enya. Hennes typ utav musik är inte direkt den jag lyssnar mest på, men just Enya går hem helt och hållet. Hon gillas väl ändå av dem flesta? Annat vore konstigt.

Glömde nämna ett riktigt glädjeämne! Jag ska få låna Jonas pappas kamera över vintern. Han kom över med den idag och jag har redan lyckats tagit över trehundra foton och gjort slut på batteriet. Hm... Jo klart att bilderna rensas sen när dem kommer in på datorn, annat vore tokigt. Men ändå. Trehundra bilder... Och fler blir det imorgon.

Nu ska jag lägga småtjejerna, dem har precis ätit färdigt i sin pappas sällskap.

N har hostat natten igenom. Stackars lilla tjej! Hon har haft det otroligt jobbigt men har ändå kunnat somna igen om hon vaknat. Jag hoppas på att det blir bättre snart.

Egentligen skulle jag och tjejerna iväg till mormor idag så att J fick leka med dagbarnen. Men det blir nog som så att jag och J får åka iväg när Jonas kommit hem. Då är det visserligen inte lika många barn kvar, men det är roligare än inget för J.

Igår var jag och J på stan och handlade julklappar. Vi hann med mycket och hade för det mesta jätte roligt. Lite senare mötte vi även upp mamma och det var en utav dagens höjdpunkter för J. Nästa höjdpunkt var att vi åt på Mc Donalds senare, vilket händer otroligt sällan. Så det var hon väldigt nöjd över.

Nu ska jag tvätta lite och lite annat "skoj". Eller ja, först ska jag spela "vem där" med J :)

Kram

Idag ska fyra utav fem generationer åka iväg för att handla julklappar tillsammans. Jag, mamma, mormor och gammelmormor. Det ska bli jätte roligt som alltid och skönt att få lite julklappar inköpta. J är färdig (så gott som) men E & N och några i övriga familjen finns kvar att köpa till.

Denna morgon vaknade vi utav att E stod på knä i spjälsängen och ropade: "daadaaaa" till Jonas som låg närmast spjälsängarna. Det är alltid lika gulligt när någon utav dem gör så. Om jag ligger närmast ropar dem såklart "maamaaa" *hehe*

Jag tror att E på något sätt förstår hur hon ska använda titta och ä dä. Titta säger hon när något intressant kommer inom hennes synfält. När hon säger ä dä ser hon undrande mot någon sak och blir jätte glad när jag svarar vad det är för något. Hon har börjat försöka visa med handen vad för sak hon menar också (i förrgår försökte hon visa med pekfingret).

N är otroligt mammig just nu och hon fullkomligt älskar att ligga o gosa i min famn. Men rätt som det är kan hon rycka till lite och just i denna stund börjar hon busa istället. Det är verkligen roligt att hon tar intiativ till att busa. Ibland pruttar hon med munnen mot huden, andra gånger åker hon jätte försiktigt fram med huvudet mot mitt och krockar (så gör E också). Hon har fler bus men jag måste skynda mig lite nu och hinner inte riktigt komma på alla.

J är min stora goa tjej. Nu är hon hos sin pappa, men hon kommer tillbaka på måndag och är kvar till fredag. Vi har lite annorlunda uppdelning fram tillls dem åker till spanien. Vanligtvis har vi bara rätt och slätt varannan vecka.
Jag saknar henne så mycket när hon är borta! Och jag kan tänka mig att det nog blir värre än vanligt när dem är till Spanien. Men jag vill att hon ska få åka iväg, uppleva sin första resa, ha roligt och bara njuta. Inte för en sekund skulle jag kunna ta ifrån henne det utav själviska skäl.

Jag måste göra iordning mig nu. Ciao

Är det sådant man springer för att få lite bröd?

Nu var jag lite taskig och ville egentligen bara ha er uppmärksamhet. Vi ska inte gifta oss ännu.

Småflickorna sover fridfullt nu. Och det kan jag säga, utan att ljuga det minsta, att dem verkligen behövde. Dem har inte blivit sjuka efter sprutan (togs i tisdags) men dem har varit nog så trötta. Jag har fått börja lägga dem åtminstone en halvtimme tidigare på förmiddagen. Egentligen skulle dem behöva läggas en hel timme före, men då skulle det bli väldigt konstigt med matrutinerna.

E lyckades ramla på pannan idag, från knästående med stöd (hon ställer sig på knäna i tid och otid). Hon fick ont, stackars lilla tjej! Jag blev så förvånad och rädd att jag var på väg att börja gråta. Och nog förstår jag så här i efterhand att det var en lite överdriven reaktion. Men så var det också första gången hon slog sig. Det gick vilket fall bra, hon var tröstad efter blott en minut i min famn.

N har börjat bli än mer intresserad utav att leka med alla leksaker. Hon kan ligga på golvet och pillra hur länge som helst. Men helt plötsligt får hon en idé som måste genomföras genast och då kan jag säga att det går snabbt. Hon kravlar iväg i 190, det är knappt så att man hinner med. Det måste se kul ut: N först och jag efter.
Jag försöker att alltid stänga dörrarna till de rum vi inte är i, vilket då ska underlätta för mig så att jag inte behöver jaga rätt på dem. Jag har en regel och den är att inte lämna småflickorna ensamma i ett rum, dem förstår inte vad dem gör och det kan bli farligt även om det är barnsäkert.
Men om vi är i vardagsrummet kan dem t ex krypa ut i hallen (det är öppet emellan) och hitta en rolig sko att bita på. Och dem kan inte för allt i världen förstå varför mamma inte tycker att det är gott att äta skor. Jo vi har skohylla, men flickorna är ganska stora nu och kan få ut en sko i en handryckning (även fast jag är med).

Sedan har vi inte tagit bort Allt på deras nivå, utan mest det som är farligt för dem elller som vi absolut inte vill ska gå sönder. Detta för att jag ska kunna berätta för dem att det där får man inte röra (så att dem förstår sådant när man är borta), utan att det gör något om dem skulle ha ner det. Oftast är dem riktigt duktiga, men ibland får dem den där glimten i ögat och börjar riva järnet. Då får jag lite att göra. Men om jag blir för trött, flyttar jag undan sakerna tillfälligt.

J har fått en playmobile jul-kalender i år (hon tjatade lite om choklad-kalender men förstod när hon fick denna varför den var bättre/roligare). Hon uppskattar den jätte mycket och har lekt med sakerna nästan varje dag när hon öppnat en ny. Stora och duktiga tjejen! Jag älskar att se henne leka. Hon är så glad och sprudlar uav liv, fantasin är oändlig. Därför tycker jag också att det är viktigt för henne att jag säger ifrån när hon försöker få till det med film halva dagarna. Hon brukar få se på barnprogram en stund på morgonen innan dagis om hon hinner (hon måste vara färdig innan). Sedan kan hon få se lite när hon kommer hem för att varva ner (men inte alltid, det beror på hennes sinnesstämning). När jag säger nej och hon tillslut ger sig, leker/pysslar hon jätte bra och stormtrivs (trots att hon inte fått sin vilja igenom). Det gäller bara att inte ge sig, så blir det bra i slutänden. På helgerna kan hon få se på film en lite längre stund. Men inte mer än en film vilket fall. För hon har så lätt för att strunta i att leka så länge hon får se på film. Spela dataspel gör hon inte alls. Hon har frågat ytterst få gånger, men förstår snabbt att det inte går. Så hon går och leker istället (det barn ska göra).

J har fått sitta vid datorn några gånger med skrivprogram och sådant. Vilket hon tyckt varit superskoj (samtidigt som det är utvecklande). Men spel ratar vi, dem ger bara beroende (till och med hos barn). Tro mig, jag har sett det. Och det är inget man vill ge sitt barn. Speciellt inte om man själv vet hur det känns. Jag var beroende utav datorn i övre tonåren. INTE roligt. Då känner man: Vad ska jag göra? Jag vet inte?! Och sedan vill man bara göra det där roliga, sitta vid datorn; spela. Datorn blir det enda som verkligen känns riktigt kul. Allt annat känns grått (tills man väl provar på något annat).

Nu ska jag tvätta. JIPPIEE!

...att jag inte gör så mycket mer än att ta hand om barnen och leka med dem, ta hand om lägenheten, gå långa promenader och handla på den lokala affären. Under veckorna menar jag, när jag är själv med barnen. På helgerna hälsar vi på familjemedlemmar och vänner, men nästan aldrig i veckorna (inte tillsammans med barnen iaf).

Det beror så klart mycket på att jag inte har körkort och måste ta bussen in till stan. Och jag gör inte gärna det med alla barnen. Speciellt inte sedan de bytte bussarna och det blev ännu färre barnvagnsplatser. Nu går det högst in min tvillingvagn och en vagn till (kanske skulle det gå in två vagnar utöver min om det är riktigt, riktigt smala). Med andra ord handlar det varje resa om: Kommer jag med bussen? Och det känns inte riktigt okej med tre barn.

Det är klart att jag har åkt iväg flera gånger ändå, men det är alltid en massa strulande. Bussar är sena eller fulla/folk tar inte hänsyn till barnen osv. Jag tycker att detta är väldigt synd eftersom att jag sedan tidigare är väldigt van vid att åka buss. Jag är glad över att jag ska ta körkort, det kommer att bli otroligt skönt och bekvämt att ha!

Jag måste tillägga att barnens sällskap betyder otroligt mycket och att dem gör mig väldigt lycklig. Men jag behöver vuxet sällskap också.

Just nu, känner jag mig väldigt ensam.

J blir bara större och större. Hon känns mer som en femåring än en fyraåring i mognad. Men man får absolut inte glömma bort att hon inte är mer än fyra. Hon är glad för det mesta. När hon inte är glad är hon arg och vill bestämma, vill säga, vill göra, vill vara vuxen och vill vill vill. När hon är arg lyssnar hon inte, det är som att hörseln försvinner. Man får vara konsekvent, hon minns varje tum man ger med sig. Som tur är lugnar hon ner sig ganska snart och kan prata om vad som har hänt. Hon känner ånger och vill bli sams. Hon erkänner sina fel utan att man behöver säga det. Det tycker jag är stort för en fyraåring.

Hon är en underbar storasyster som bryr sig, utav hela sitt hjärta, om sina småsyskon. Hon leker med dem, försöker lära dem saker, pussar på dem, gosar med dem och säger till dem att hon älskar dem. Hon pratar mycket om sin andra lillasyster L också, när hon är här.

Döden har blivit viktig att prata om för henne. Hon vill veta varför man måste dö och vilka utav mina morföräldrar som lever. Hon pratar om levande och döda djur och om att "tänk så dör jag före dig, blir du ledsen då?". Jag försöker att hantera detta så varsamt som möjligt och svara henne när hon ställer frågor. Jag minns själv hur det var att vara i den åldern och att döden började bli väldigt central, men ändå både intressant och skrämmande. Det är viktigt att jag är hennes stöd i detta, att bara skjuta bort det skulle göra det svårare för henne.

J min stora tjej, vad skulle jag göra utan dig?