Att söva eller sövas?
Det är en balansgång må ni tro! När man sitter där och stryker sin femåring i håret eller klappar någon av sina 1½åringar på armen, är det svårt att inte nicka till utav ren utmattning. Inte utmattning som följd av själva strykandet eller klappandet, utan som följd av dagen som ligger bakom en. När man sövt färdigt barnet, försöker den egna kroppen fortfarande att sövas. Och man kämpar emot, förgäves.
Det händer alltid miljoner saker var dag och när kvällen närmar sig, försöker hjärnan att stanna upp lite för att bearbeta alla händelser. Varpå man först dagdrömmer lite, sedan halvsovande försöker att lyssna på vad ens respektive berättar om morgondagen, efter det slumrar man till lite i soffan, känner sig dimmig när man försöker att kämpa emot och slutligen tvärslocknar när man borstar tänderna!?
Det slår aldrig fel. De senaste två-tre veckorna, somnar jag när jag borstar tänderna. Varpå jag vaknar någon timma senare(antingen för att Jonas redan sov när jag borstade eller för att han inte fick upp mig), plikttroget borstar och flourar färdigt och slutligen lägger mig i sängen. När jag lägger mig tror jag att jag inte ska kunna somna, varpå jag tvärslocknar.
Hur ser era kvällar ut?
Det händer alltid miljoner saker var dag och när kvällen närmar sig, försöker hjärnan att stanna upp lite för att bearbeta alla händelser. Varpå man först dagdrömmer lite, sedan halvsovande försöker att lyssna på vad ens respektive berättar om morgondagen, efter det slumrar man till lite i soffan, känner sig dimmig när man försöker att kämpa emot och slutligen tvärslocknar när man borstar tänderna!?
Det slår aldrig fel. De senaste två-tre veckorna, somnar jag när jag borstar tänderna. Varpå jag vaknar någon timma senare(antingen för att Jonas redan sov när jag borstade eller för att han inte fick upp mig), plikttroget borstar och flourar färdigt och slutligen lägger mig i sängen. När jag lägger mig tror jag att jag inte ska kunna somna, varpå jag tvärslocknar.
Hur ser era kvällar ut?
Kommentarer
Trackback
