Att leva tillsammans

Idag var vi iväg på lekobuslandet. Det var premiär för lillebroren som först åt, låg i vagnen, provade bollhavet och saccosäckarna på småbarnsavdelningen, för att slutligen följa med i storbarnsklätterställningen i bärsjal en snabb sväng. Oj så mycket han har att bearbeta nu, han sover som en stock!

Stora tjejerna tyckte att det var kul att ha med honom, förutom när de ville något nu på sekunden. Jonas var med också. Han hängde på barnen så gott han kunde, stackarn var helt slut sedan.

Vi avslutade med glass och promenad för att se på får o hästar. En trevlig dag. Dock kom vi hem sent så det har varit räserfart här hemma för att få i alla hungriga magar mat och duscha av alla varma barn. De somnade vid 21.30 åtminstone så det får vi vara nöjda över.

Nu är det bara jag och min dusch kvar, sen slänger jag in handuken för ikväll och säger god natt!

Hej kära bloggläsare!

Jag misstänker att alla följare har hittat nya bloggar att läsa, men jag testar ändå att skriva ett inlägg då lite lust infann sig.

 

Jag brukade förut kalla min familj för Familjen Fem här i bloggen. Nu för tiden är vi sex stycken i vår fina familj. Vi har fått ett nytillskott, som har hunnit bli hela tre månader gammal. Han är inte en

liten hjälplös bebis längre utan vänder sig från rygg till mage, mage till rygg, kravlar runt i en ring, håller i leksaker, gurglar, jollrar och skrattar. Han har en helt underbar personlighet och är väldigt social både mot oss föräldrar och syskonen. Han har börjat visa viss blyghet mot utomstående ibland, dock inte så ofta. Han är otroligt älskad av oss och barnen avgudar honom.

 

På tal om de andra barnen? Jo den äldsta tjejen fyller 10 år i sommar. Det märks absolut att hon är en tjej som börjar komma upp i åldern, då hennes humör och attityd är ganska ostabil. Ena sekunden är hon den där mogna förstående och glada tjejen, nästa sekund sätter hon sig totalt på tvären, stampar i golv, slänger igen dörrar och förvrider hela ansiktet i en arg min. Vi försöker stötta henne samtidigt som vi försöker att inte tänja på gränserna. Hon börjar fyran i höst. Wow säger jag, en mellanstadietjej! Och vilken bra storasyster hon är. Bortsett från att hon morrar ut småtjejerna ur sitt rum ibland så leker hon med dem, ordnar överraskningar åt dem, busar o sjunger för sin lillebror och ser allmänt lycklig ut när hon pratar om dem alla.

 

Tvillingarna? Jo de har fyllt sex år och börjar skolan till hösten. Det är fart på dem. N bubblar mest hela tiden om allt möjligt, livet är spännande för henne och det rör sig snabbt i knopp och kropp. E är lite segare, vill sova länge på morgonen, sitter som en zombie vid frukosten, pratar en hel del, men tänker lika mycket för sig själv. De läser bägge två, högt som tyst, långsamt som snabbt. Och N föreställer rösten och förstår det där med talstreck. Så kul! Eftersom att jag också tyckte om att läsa som liten. Dessa småtjejer är också fina storesystrar. Och oj vad stora de blev när lille C kom. E avgudar honom, klappar på honom, sjunger och pratar. Ibland byter hon blöja. N byter blöja ofta, t o m bajsblöjor. Hon sjunger och pratar med honom mest hela tiden, hon är helt frälst i honom.

 

Nä nu måste jag kila. Hälsn Madde och Familjen.. Ja vad ska vi kalla oss nu? Har ni något förslag?