Att leva tillsammans

E & N kan ställa sig upp (och stå kvar) med stöd nu, N försöker även att gå längs med men det är OTROLIGT vingligt. När dem bara står på knäna är jag inte där och vaktar, men när dem står upp kan jag inte låta bli att vara några centimeter bakom. N har visserligen börjat lära sig att komma ner själv, men det är lång väg ner till golvet om hon misslyckas. Jag brukar alltså inte hjälpa men finns där redo om det går snett.

N kan även sätta sig upp (men det kanske jag redan sagt?). Sitta har dem båda kunnat länge men inte att sätta sig själva. E kryper praktiskt taget bara nu, N kryper nog lika mycket som hon kravlar (det beror fortfarande på hu brått det är).

Båda bubblar för fulla muggar; lite Svenska, lite tvillingska samt lite joller. E är fortfarande den som är mest intresserad utav att prata. Hon frågar ä dä och sedan när man svarar försöker hon härma. Igår försökte hon härma Lejon(det hänger ett i mobilen över skötbordet), vilket lät hur gulligt som helst!

J är fortfarande i Spanien och ska så vara över jul. Jag hoppas verkligen att hon har roligt, min älskade stora flicka! Tänka sig att hon åkte till Spanien före mamma ens hunnit komma långväga utomlands *hihi*

Nu ska jag busa lite med flickorna. Tja!