Myspys
Ha en trevlig fredag allihopa och se till att slappna av lite nu, efter en lång vecka. För det är ni värda!
Grattis på min 23 årsdag idag!
Grattis på pappas 43 årsdag i efterskott!
Grattis till Bella som fyller 15 år imorgon!
Grattis till Emma som även hon fyller år imorgon, dock 23 år inte 15.
Grattis till alla andra där ute som fyller år här i dagarna!
Ha en trevlig helg. Ciao!
E o N's dop
Drog mig till minnes att jag inte lagt upp någon bild från småtjejernas dop.
På tiden att uppdatera?
Denna dag var en heldag i sjukvårdens tecken!
Det började med halsprov vid 11 på småtjejerna på vårdcentralen. Proven visade positivt på streptokocker (vilket vi fick veta senare). Vilket resulterade i pencillin. Och så fick resten av familjen till uppgift att komma o ta halsprov efterföljande dag.
Vid 12.45 var det dags för N att kolla sin hörsel hos Audionomen. Vid 13.30 hade hon läkartid på samma ställe. Alla prov visade på vätska i hörselgången. Det har varit så sedan hon föddes. De tror att det beror på att en gång från svalget upp till inre örat inte är ordentligt utvecklat (än), vilket enligt dem inte var så ovanligt. Pga det vill de att N ska sätta in ett rör i trumhinnan (rätt?). Vid ingreppet tömmer dem först ut vätskan sedan sätter dem i röret som ska se till att det kommer in luft i örats innerdel, vilket förhindrar att det blir vätska. Detta ska sedan sitta i ett par år.
Att dem så gärna vill göra detta ingrepp beror på att N inte hör ordentligt med all denna vätska, dessutom finns det stor risk att hon annars drar på sig en massa (onödiga) öroninflammationer i framtiden. Och så ska dem kontrollera efter ingreppet att hon hör ordentligt, så att det inte rör sig om nedsatt hörsel också. Men de trodde att det bara var vätskan som orsakade sämre hörsel. Allt tydde åtminstone på det.
När vi var färdiga på Audionomen var det min tur. Det började med blodprov på sjukhuset provtagningavd. Lite fattigare på blod hade jag tid kl 15.00 på medicinmottagningen för att ta benmärgsprov. Det roliga var att doktorn undrade om jag ville ha lite musik på under ingreppet. Varför inte, tyckte jag, det kunde vara trevligt. Han satte på klassisk musik och precis när han påbörjade ingreppet förvandlades musiken till något i stil med den som spelas i scenen där frankenstein ska upplivas. Då kan vi tala om tur, att jag inte har något otalt med läkare. Jag skrattade bara gott för mig själv. Ingreppet var inte så farligt i sig själv. Först gröpte han ur en benbit och efter det sög han ur benmärg. Men såhär efteråt har jag ganska ont. Inte hela tiden utan mer när jag gör vissa rörelser, då hugger det till som Satan! Men det är övergående. Provsvaren skulle komma inom ett par veckor.
Just det! Bakgrunden till detta prov är utredningen utav mitt dåliga blodvärde, som inte tycks ha någon förklaring.
När vi var färdiga var vi tvugna att få i oss något att äta. Så vi satte oss på en bänk nere i kulverten och smaskade på goda mackor och banan. Tvillingarna tyckte att kulverten var helfestlig.
När vi åkt från sjukhuset hämtade vi J som enligt planeringen fått följa med dagmamman/gammelmormorn G hem. Hon hade haft roligt. Dessvärre hade matlusten inte varit på topp. Hemma äter hon dock som en häst.
Tisdag: Ännu mer streptokocker och första svullna läppen.
Idag testade jag, Jonas och J oss. Jag visade positivt för streptokocker men Jonas och J hade klarat sig. Lyckostar! Jag fick pencillin utskrivet till mig, som jag kunde hämta senare på valfritt apotek.
Senare på e.m åkte Jonas iväg till IKEA för att köpa ett hyllsystem till vår garderob (vi behöver mkt förvaring om vi ska bo kvar). Just när han var borta snubblade N på sina hände när hon kröp. Vilket egentligen har hänt ganska många gånger, trots att hon nu mer är proffskrypare. Vilket fall har hon aldrig skadat sig förr, men denna gången var inte som de andra. Hon började blöda ur munnen så jag hämtade ett stort glas vatten som jag höll i åt henne så att hon fick dricka ur, för att stoppa blödningen. Det slutade snabbt att blöda, så vi gick över till uppgiften: häva svullnaden. Vi hade isglass hemma, vilket fick bli lösningen (dem äter aldrig något sådant annars). Svullnaden blev inte så farlig efter "behandlingen". Men det blev lite kallabalik då jag var tvungen att fokusera på N. J blev rastlös, sur och ledsen och E hittade på en massa bus, så jag fick gott springa efter dem båda med N på armen.
Äntligen! När Jonas sedan kom hem såg vi efter i munnen vad som kunde ha orsakat blödningen (inte förrän då var svullnaden tillräckligt okej för att pilla i närheten utav). Vad vi kunde se hade bandet mellan läppen och tandköttet i övre käken gått av en liten bit. Och så hade hon slagit fram en tand i övre käken, som förmodligen skulle komma närsomhelst vilket fall. Jag tror att det var tandköttet vid den framslagna tanden som blödde värst när hon precis snubblat. Så det var ingen fara. Däremot ska vi kolla upp tanden så att just den inte skadats.
Onsdag: Hyllbygge, kaos och Aloe Vera-visning.
Jo precis, vi köpte ju hyllor på tisdagen. Dessa sattes ihop under onsdagen. Detta var ett riktigt projekt då vi hade alla barnen hemma. Och så var vi tvugna att flytta ut en massa saker från garderoben för att kunna bygga ihop och ställa upp hyllorna i garderoben. Dessa saker hamnade i köket, bakom stängd dörr. Hela dagen handlade om att bygga och organisera.
Lite senare kom jag på att jag skulle iväg på en Aloe Vera-visning, så det blev lite brått. Jag gjorde iordning mig samtidigt som vi gjorde det sista för dagen med hyllorna.
På visningen köpte jag två olika krämer. En som är bra vid solsveda, torr hy m.m och en som används på onda muskler. Jag är absolut nöjd över inköpen och får hem dem inom en vecka vad jag förstod. Det bjöds på blåbärspaj (från himmelriket) tillsammans med vaniljvisp och en kopp kaffe *mums* Tack Linda!
Jag och mamma fick skjuts hem utav han som höll i visningen och jag fick erbjudande om att börja sälja Aloe Vera, men bara om jag var intresserad. I sådana fall skulle jag höra av mig till Linda. Även om det kunde vara en fin extrainkomst, behöver jag definitivt mitt körkort innan jag ens börjar fundera över det.
Idag: Garderobsdörr i huvudet och fortsatt bygge.
J lyckades på något konstigt vänster haka loss sin garderobsdörr och få den på huvudet. Det konstiga i det hela är att det är svårt och krångligt att få bort dessa dörrar även för en vuxen. Och enligt henne hade hon "inte gjort något" för att den skulle ramla på henne. Spöket Laban kanske? Som hon brukar säga..
Sen när Jonas kommer hem ska vi fortsätta lite i garderoben och få överdelen till hyllan färdig. Efter det är det bara organisering och rensning kvar. SKÖNT!
Nu har jag annat att göra: Tvätta.
Ciao!
P.S. Säg till vid skrivfel, jag hade lite brått .D.S
Snölufs
När vi kom in till värmen igen fikade vi kaffe och bulle. När det lagt sig i magen gjorde jag, min moster och hennes sambo oss redo för att åka o handla hem matvaror m.m till deras nya lägenhet. Sedan åkte vi vidare till den nya lägenheten, fyllde kyl&frys och vi fixade o donade lite. Mormor kom efter med färdig middag (lagad hemma hos henne). Otroligt gott!
Trots att vi var mätta tog vi kaffe på maten (behövdes) med en smaskig semla till (hur orkade vi?). Dagen har varit väldigt trevlig allt som allt. Men så är det alltid med familjen, både den lilla och den stora. Den lilla familjen var kvar hemma och dem hade det mysigt och skojigt. J lekte dessutom i sitt rum ovanligt mycket. Bra jobbat!
Det enda negativa med dagen är att jag just nu har fruktansvärt ont i huvudet. Men det kan bero på att jag glömt att dricka tillräckligt med vatten. Jag ska prova att hälla i mig lite vatten först och om inte det hjälper tar jag en huvudvärkstablett innan jag lägger mig. Nu kan jag inte skriva mer.
Natti
Sugrör...
Så känner jag det just nu. Och inte hjälper astmamedicinen märkvärdigt mycket. Förmodligen måste det bli en vidareutredning på det här.
Tråkigt, jag vill verkligen inte ha astma! Jag och läkarna har alltid trott att det är "lätt astma" eller att det har med allergi att göra. Men på senaste tiden har det bara blivit värre och värre. Jag reagerar på allt mer. Jag kan inte ens använda min vanliga parfym längre..!? Vilket känns jätte konstigt. Jag kunde ha den för bara någon månad sedan utan problem (jag har oftast bara 1-2 sprut och det är ingen stark parfym).
När jag moppade våra vita golv med klorin häromdagen (de är missfärgade utav förra hyresgästen så jag tänkte prova att fräscha upp dem lite) fick jag världens reaktion, både i luftvägar och i kroppen. Jag blev kokhet, fick klåda och fick svårt att andas. Precis som vid en ordentlig allergisk reaktion. Jo klorin är starkt men jag brukar inte reagera på det sättet.
Kan sådant här komma utav andra anledningar? Om man har lätt astma och blir förkyld t ex, kan man då må sämre? Jag fattar ingenting.
Det var som när min första allergi kom. Den hoppade fram från ett hörn och sade: Hey, du har aldrig sett mig förr men jag är här för att stanna. Jag blev störtallergisk mot hyacinter i ett svep. Sedan dess har det rullat på med lite utav varje. Nickel är lättare att kontrollera. Men mot luftburet hjälper det bara att hålla sig undan så gott det går och sedan ta medicin vid behov. Som vid pollen. I somras var det ganska illa, jag fick reaktioner hela tiden. Men det var inte så mycket just med andningen (som det brukar). Det kom istället framåt hösten, i samma form som vanligt. Men sedan blev det värre och tillslut fanns det inga kopplingar mellan reaktionerna och allergi.
Det som är så roligt med mig är att jag ser på mig själv som en frisk människa. Jag ser aldrig på mig själv som "sjuk". Men egentligen är jag nog inte speciellt "frisk"!? Jag har alltid en massa ärenden till doktorer, sjukhus, vårdcentraler etc. som jag blir kallad till. Det är normalt för mig och inget jag vanligtvis reflekterar över och definitivt inte pratar eller skriver om.
Men det handlar ju också om hur man mår. Jag mår som en frisk människa. Jag är inte sjuklig, på det sättet. Och jag ska definitivt inte dö (om ni trodde det). Jag är bara en sådan där människa som dryper av konstiga allergier, har problem med luftvägarna, ständigt har lågt blodvärde(det enda som utreds), får åkommor man aldrig hört talas om. Och det sista. Det jag aldrig pratar om. Aldrig. Förutom med mamma, doktorer och Jonas.
Jag utreds inte ens längre. Jag har inte blivit kallad sedan jag bytte VC. Jag har själv heller inte hjärta att ta tag i det. Det enda i mitt liv som får mig att må sjukt dåligt (men bara när jag reflekterar över framtiden). Det enda jag vet begränsar mig och som inte går att göra något åt på samma sätt.
Min mamma har en ledsjukdom, Fibromyalgi. Och det verkar hittills som att jag får ärva den. Det började redan i mellanstadiet, just utredningsmässigt (för min del). Men jag kan minnas smärta längre bak än så. Jag utreddes flitigt under högstadiet. Vet inte om dem såg mig som en försökskanin eller hur det nu kan ha varit. För under gymnasiet började besöken tunnas ur och det blev bara rutin en gång om året. De konstaterade mest bara att jag blev sämre. Att det kunde vara som så att jag kunde ärva sjukdomen utav min mor men att det inte behövde bli så. Sedan dog utredningen ut allt eftersom att jag växte ifrån barn och ungdomsmott på sjukhuset. Att jag dessutom bytta VC gjorde att kontakten bröts även där. Och dem har inte tagit upp den igen. Och jag? Jag vågar inte.
Åren går och jag blir sämre, kan man väl säga. Än så länge är jag en helt vanlig människa med hela livet framför mig. Ingen ser min smärta, den finns inte. Så känner jag. Så vill jag leva. Jag vill inte bli sjuk. Jag vill inte att mitt liv ska ta slut. Jag vill läsa färdigt. Jag vill jobba. Jag är en rastlös själ. Om jag skulle behöva gå sjukskriven i resten utav mitt liv skulle jag dö inombords.
Det är det som är skräcken för mig. Inte att vara sjuk och ha ont, för jag är redan sjuk och har redan ont. Men om jag går till doktorn och det står svart på vitt, då är jag det officiellt. Om jag dessutom fortsätter att följa mammas insjuknande, blir jag för sjuk för att kunna leva ett vanligt liv. Då hjälper inte all överskottsenergi i världen. Då kommer min energi och personlighet bli min fiende. Min energi är evig och tar inte slut förrän jag lägger mig. Så har jag alltid varit, så det beror inte på barn och stress. Jag har något i mig. Något som snurrar för snabbt (för andra, men lagom för mig). Och allt rör sig otroligt långsamt när man har som mest ont. Hur skulle jag orka det?
Så tänker jag ibland. Sedan stänger jag bara av och fortsätter leva. Låtsas som om det inte finns. Jag har ont varje dag, hela tiden. Det går inte att bortse ifrån, tro mig. Men psykiskt är jag så frisk att det är oförskämt. Min hjärna registrerar inte detta som något sjukt. Det här är vanligt för mig. Det är min vardag. Därför kan jag låtsas som om det regnar. Som sagt smärtan finns där. Men jag är "frisk". Jag är jag.
Och ja, jag blir sämre (snabbt!). Men jag tänker inte inse det förrän det är för sent. Jag tänker leva mitt liv som om smärtan inte fanns, även om den är outhärdlig för det mesta.
Det låter kanske korkat. Men i så fall är jag korkad. Så länge det inte skadar mig eller andra, är det mitt val. Om jag accepterar min sjukdom och tar den på allvar, kommer jag inte orka att utveckla mitt liv så som jag vill. Det känns inte direkt som att man behöver utbildning för att bli sjukskriven. Eller hur? Nu förstår ni kanske varför jag "inte är sjuk".
Jag tänker utbilda mig. Jag tänker bli något. Sedan kanske utveckla detta på ett sätt som gör att jag kan arbeta med det även om jag blir sämre. Dessutom vill jag bo i hus, stort hus. Och kanske skaffa fler barn i framtiden. Måla på fritiden, fotografera min fina omgivning, snickra, påta i trädgården. Dona, greja, pyssla.
Förstår ni nu varför jag "inte är sjuk"? Jag ska göra allt det där. Jag är envis. Tro mig. Jag kan aldrig vinna denna fight, men jag tänker heller aldrig ge mig. För då finns det inget kvar. Då är alla mina drömmar borta.
Det kanske låter som att jag mår dåligt. Men jag gör verkligen inte det. Det här är mitt liv. Det är vanligt för mig. Jag vill verkligen inte att folk ska tycka synd om mig, varför jag vanligtvis aldrig pratar om detta. Det finns dem som känt mig sedan vi var små, som fortfarande inte vet.
Det är onaturligt det jag gör nu. Detta är egentligen privat. Men jag kan faktiskt inte vara tyst mer. Jag har tänkt på framtiden allt för ofta på senaste tiden för att kunna vara tyst längre. Detta är min terapi. Nu när jag sagt det känns faktiskt allt mycket bättre.
Detta var inte planerat, jag skulle bara tala lite lätt om astman. Men.. Nu känner ni den riktiga Madde. Jag är mer än en trebarnsmamma med dålig humor. Jag är inte bara sjuk i huvudet, jag är sjuk i kroppen också.
Snorigt och tråkigt
Ja, nu var det alltså dags för mig att bli förkyld igen. Här får man inte gå frisk, nä...
Det konstiga med de här eviga förkylningarna är att jag brukar klara mig. Nästan alla Julias förkylningar har gått förbi mig under hennes uppväxt. Och jag har haft svårt att bli smittad även av vuxna. Men det senaste året känns som en evig lång förkylning, bortsett från i somras.
Det blir till att ta det lite lugnt, kurera sig och försöka att inte flänga runt för mycket. Jag är inte jätte förkyld, absolut inte. Utan mer sådär lagom så att man inte vet om det bara är början eller endast en kort, lätt förkylning. Jag hoppas förstås på det sistnämnda. Jag vill inte behöva bli sängliggandes i en vecka.
Jag har helt glömt bort att jag måste planera in släktfika för mig i slutet utav månaden. Det kan vara på tiden att göra det nu och ringa runt snarast möjligt. Annars kan det lätt bli tufft för folk att planera in. Det blir mest troligt någon dag nästa helg.
Det jobbigaste är väl att jag behöver baka tills dess. Och det måste förstås vänta tills jag är frisk, annat vore inte så trevligt. Med andra ord blir det förmodligen lite stressigt i slutet utav nästa vecka. Ash, det ordnar sig!
Nu ska jag dricka upp kaffet här och förbereda inför att flickorna vaknar.
/Madde
Vill ordna och fixa!
Jag vill hämta ut färgen hos bovärden, och måla om här inne (jajjemen, de fick vi minsann göra själva om vi ville ha fräscht här inne!).
Jag vill köpa massa hyllor och göra hela utrymmet praktiskt, så att man får undan diverse skit från lägenheten.
Jag vill gå igenom allt (igen) och se om vi verkligen vill behålla alla saker.
Jag vill NU!
Men jag har inte riktigt tid för ett sådant projekt just nu, så det får bli till våren. Den som väntar på något gott, väntar aldrig(alltid?) för länge.
Idag skulle jag ha umgåtts med korvas men det blev förhinder, så vi ska försöka igen nästa vecka. Hoppas bara att alla är friska tills dess! *hehe*
Nu ska jag dricka en kopp kaffe och sedan sätta fart igen. Hiidåå!
Imorgon kommer korvas
Det beror dels på att vi båda är trebarnsmammor, dels att bara en utav oss har körkort, dels att vi lider av minnesbrist båda två och dels att vi emellanåt har jobb/skola osv att rätta oss efter. Men det blir nog åtminstone lite bättre sen när jag också har körkort. Då kan jag lättare ta mig till henne.
Det blir väl skönt Jenny, att slippa komma hit nästan varje gång vi ska ses?
För Jenny är en utav de få som faktiskt kommer hit och hälsar på när vi ska träffas (nästan varje gång). De flesta andra släpar jag mig till. Jag kan tycka att det är helt okej att släpa mig iväg till folk i snömodd med tre barn, så länge dem jag hälsar på kommer och hälsar på mig "i utbyte". Jag menar inte att det behöver vara lika, men att man kan komma hit någon gång iaf. Det är många som aldrig varit här faktiskt. Tråkigt men sant.
Men jag är inte bitter! Jag vet att folk har sina egna liv och att det inte alltid är lätt att räcka till. Jag om någon borde veta det! Jag ska försöka att bättra mig jag med ;)
Idag ska jag ta det lugnt. Inte göra så mycket mer än nödvändigt (det är nog så mycket). Jag känner mig lite seg och trött, orken vaknade inte tillsammans med mig imorse. Men så kan det vara ibland. Det är bara att acceptera.
Nu ska jag hänga Jonas mekarbyxor på tork och sedan slänga in en tvätt till (om jag får ihop till en hel).
Utan bilbälte!?
Jag menar då absolut inte att kritisera. Jag blev bara så förvånad... Jag skulle för allt i världen aldrig åka bil(eller ja i detta fall buss) utan bälte!
Jag fyller om 10 dagar
Och i samband med det har det önskats (från familj) att jag ska skriva en såkallad Önskelista. Sådant tycker jag är lite lurigt och svårt, eftersom att det inte bara handlar om vad jag vill ha utan också vad folk vill köpa.
Men jag vet bara vad jag behöver och vill ha, så jag ska försöka så gott jag kan utifrån det. Om du/ni tycker att listan känns tråkig, kan jag tyvärr inte hjälpa längre än så.
Presentkort hos:
IKEA (går till den framtida bäddsoffan)
NET ON NET (går till den framtida systemkameran)
BABYPROFFSEN (går till flickornas kommande vagn. Får man önska till dem när man fyller? *s*)
Det svåra med presentkort är att folk kan känna sig låsta vid vissa summor osv (vilket jag tycker är fel, man ska inte lägga mer än man kan/vill). En del kan även tycka att det är tråkigt då de hellre vill köpa en uttänkt sak. Att jag allra helst önskar mig presentkort denna gång beror till stor del på att jag inte kommer på något mindre jag behöver (jag kan inte gärna önska mig en hel bäddsoffa!).
Om ni jätte gärna vill ha andra present-tips är det enda jag kommer på: silversmycken. Det tråkiga där är att jag är allergisk mot nickel. Ett litet tips är att nickeltestat inte betyder nickelfritt. När det står nickeltestat är det nickel upp till en viss gräns i produkten. Jag använder bara silver, eftersom att det på de flesta andra produkter står just nickeltestat.
Och det är just pga att jag bara använder silver som jag tycker att det känns dumt att önska sig smycken, för då kostar det mer. Jag vill verkligen inte låsa folk på olika summor, det ska vara tanken som räknas. Så för att slippa känna mig dum hänvisas detta stycke åt min närmsta familj.
Fråga gärna om du/ni undrar vilken typ av smycke som fattas mig. Även om jag varit allergisk länge(!) har jag inte fokuserat på att köpa fler silversmycken än dem jag hade, förrän det senaste året.
Jag vill tillägga: Smycken är inte något jag behöver egentligen. Så presentkort eller egen idé kan vara att föredra om ni vill känna att presenten ska vara praktisk. Att jag lade till smycken var för att många brukar säga till mig att man inte bara ska önska sig det man behöver på sin födelsedag.
Jag vill verkligen inte att ni ska tro att jag förväntar mig en hel massa presenter, bara för att jag skrev detta inlägg. Jag ville helt enkelt bara hjälpa till att tipsa dem jag redan vet kommer köpa present (mestadels familjen).
Ha en bra dag! Tjolahopp
Garderobsblogg
Bettan är en duktig tjej, men skulle behöva uppgraderas lite (äh, det tar vi längre fram). Det är inte så att hon är direkt seg, det mest krävande jag använder är Photoshop. Utan det handlar mer om att det (längre fram) börjar bli dags, hon är gammal helt enkelt.
Denna dag flyter på som vilken annan dag som helst. En hel del göromål och lite körkortsteoriläsning. Jag tänkte även ta mig en längre promenad. Men det skulle jag helst vilja göra tillsammans med Jonas när han kommer hem.
Jag har funderat över att börja se på familjen annorlunda. Jag såg något avsnitt förra året och det kändes relevant och intressant (inte som alla andra "realityshower"). Jag ska bara försöka se till att komma ihåg det (kan bli svårt). Ni får gärna påminna ;)
Nu ska jag hänga tvätt! Tjopp tjopp
Ojämn bloggning
Men visst är det lite tråkigt när jag inte tar mig tid att blogga? Något borde jag allt ha att skriva? Om så bara några rader?
Jo, visst är det så. Det är väl bara det att livet helt enkelt går före. Men det är kul att skriva av sig (även om det är ointressant) och jag önskar att jag skrev lite oftare än vad jag gör. Både för min och er skull.
Så till mina trogna läsare: Jag ska försöka bättra mig lite, igen.
Denna dag har varit som en helt vanlig dag, förutom att jag haft karl hemma pluggandes på lastbilsteorin. Jag har tvättat, diskat, lekt med barnen, läst körkortsteori, handlat, städat och lite annat smått och gott.
E och N börjar bli stora småtjejer. Dem har verkligen starka personligheter, vilka växer mer och mer för var dag. De står upp emot saker men gillar inte riktigt grejen med att gå längs med (utan gör det bara ibland). Om man däremot håller i deras händer tar det fart ordentligt, dem nästan springer.
E är precis som tidigare lite före med talet. Men nu senaste veckan har N har börjat intressera sig ordentligt igen och försöker härma nya ord som låter intressanta.
N är som oftast lite före rent motoriskt, men E kämpar på och är inte långt efter.
J är hos sin pappa och saknas här som aldrig förr. Mammas stora tjej bara växer... Det känns som att hennes liv glider mellan mina fingrar. Jag hinner inte med! Hon har förresten börjat lugna ner sig lite med trotsen nu. Är det för att hon är 4½ och börjar växa ur denna "trotsperiod"? Jag har tidigare inte riktigt trott på trotsåldrarna, utan att det är olika för olika barn. Men J's förtrots började vid 3½ vilket gick över till riktig trots vid 4 och börjar avta lite nu vid 4½.
Det är klart att hon inte lyssnar hela tiden (vilket barn gör det förresten?), men nu börjar hon bli sådär vanligt "trotsig". Hon snarare ifrågasätter och kanske disskuterar hellre än att bli arg och förbannad. Och hon gör som man säger (på en gång) när man lägger fram ett bra argument, eftersom att hon faktiskt lyssnat på det och hört det realistiska. Hon börjar faktiskt likna en femåring i sättet.. Ett lugn börjar sprida sig. Stora tjejen!
En konstant tanke man har som mamma:
Vart tar tiden vägen egentligen?
Så känner min mor än idag! Kommer jag att känna likadant när E & N är 19 och J är 23? "Hur kunde ni bli så stora så fort? Ni var nyss mina små flickor på 10 mån och 4½ år..!"
Att vara mamma är både skrämmande och underbart. Man blir rädd för tid och rum men facineras ändå utav barnens utveckling. Det är hela tiden en balansgång mellan dessa två. Som tur är väger det ena oftast upp det andra.
Vad skulle jag göra utan mina barn? Mitt liv är underbart!
Trevligt!
Ikväll ska jag och Jonas se på film och bara vara vi. Mysa, äta gott, sätta upp fötterna högt och bara slappna av. Skönt!
Jag hade riskettan på körskolan igår, så nu är ytterligare en sak avklarad! Nästa steg är att få hem övningskörningspapprena och åka ut med Jonas så mycket som möjligt (innan nästa övningskörningtid på skolan). Jag har som mål att kunna köra halkan med syrran i Mars. Hoppas, hoppas att jag kommit tillräckligt långt innan dess!
Nehe, nu ska jag fortsätta med mitt. Ha de!
Missade på dag
Men idag gör vi ett nytt försök! Nu blir det påklädning för hela slanten, sedan en liten promenad, upphämtning av J på dagmamman och sedan raka vägen till VC.
Trevlig helg, höll jag på att skriva. Sedan kom jag på att det bara var torsdag...
Jag glömde berätta mer
Först gjorde jag bilen och mig redo för att kunna åka iväg. Jag fick självfallet börja med att starta bilen, sedan stanna, starta, stanna, starta, öva krypkörning, börja köra i låg fart på grusväg, öva växling,öka farten, sakta ner, öka farten, sakta ner, öka farten (för att växla så mycket som möjligt). Grusvägen var lite snirklig så jag fick öva på att svänga och känna var jag hade bilen. Vi träffade på ett par-tre bilar på grusvägen och det gick fin fint.
Sedan körde vi in i ett industriområde (med ytterst lite trafik). Där fick jag öva än mer på att växla, sakta ner utan att stanna vid svängar (stannade faktiskt inte innan en enda sväng under hela lektionen), öka farten och hålla mig på högre växlar. Jag fick även prova på att hoppa växlar (det ingår i ecodriving). I industriområdet och på vägen tillbaka på grusvägen fick jag avgöra själv vilken växel jag skulle ha i, och hon höll med de flesta gångerna. Hon sade mest bara vart jag skulle svänga och småpratade lite.
Sedan kom vi till en järnvägskorsning där jag skulle låtsas att lamporna blinkade. Jag skulle där på egen hand planera en inbromsning. Jag släppte gasen, lät bilen rulla en bit, började bromsa in mjukt och på slutet något bestämdare, glömde att trycka in kopplingen precis innan bilen stannade = det första "kärringstoppet". Jag fick ändå "godkänt", jag hade planerat stoppet bra och kom ganska lagom bit ifrån spåret.
När vi kom fram till slutdestinationen fick jag bestämma var jag skulle stanna. Det blev ett bra ställe, men även här glömde jag att ta i kopplingen på slutet. Så precis när jag bromsat in och var nöjd stängde bilen av sig själv = det andra "kärringstoppet".
I det stora hela gick körlektionen över förväntan. Innan var jag väldigt orolig över att underutvecklas. Men så blev inte fallet. Jag hade jätte kul! Och även om jag kanske inte lärde mig så jätte mycket nytt, så fick jag känna på var jag stod. Jag kände mig väldigt säker med min körning. Men så gick det inte så snabbt heller, hehe.
Förresten, en sak som kan vara värd att tillägga. Jag körde i mörker, dimman var tjock och det var snorhalt! Så det blev en väldigt spännande första lektion! I och med min låga fart kändes inte det hala underlaget. Om det inte varit så fruktansvärt halt hade jag fått köra lite snabbare, sade hon.
Måste kila!
Trött!
Dagen rullar på, kan man säga.
Imorse lämnades J hos dagmamman (hon går 15h). När jag kom hem igen började vi göra iordning oss för att åka och handla. Och jag kan berätta för er, att snabbt kommer man inte iväg med två små tjejer. Två små tjejer som inte vill klä på sig och ofta kan behöva byta blöja igen när dem är påklädda (lite komiskt). Vi var rödrosiga om kinderna alla fyra innan vi ens kommit ut genom dörren. Och då planerar vi ändå påklädning så att inte någon ska få vänta länge med för mycket kläder på sig.
Vi kom iväg tillslut vilket fall, och handlade för en sisådär 700 på stora affären. Det var lite som fattades oss då vi inte varit iväg och handlat så mycket med bilen på sistone. Det tog en bra stund att handla, fast inte så lång tid som det kan ta. Men så ska man packa in sig i bilen igen. Och vagnen.. Den är jag trött på!
Det är därför som vi ska köpa en till, enklare. Men inte riktigt än. I slutet på februari tror jag att det blir aldeles lagom. För en riktig terrängvagn (som klarar snö) kan det inte bli eftersom att det ska vara en enklare. Vår nuvarande vagn får vara promenad-/skogs-/vintervagn så får den nya vara promenad-/buss-/bilvagn. Det blir fin fint :)
När vi kom hem, fick flickorna lunch och lades att sova. Jag och Jonas passade på att äta lite vi också. Jag åt macka med makrill (Mmm!) och Jonas macka med ost och tomat.
Vi ska väcka flickorna nu snart och ta på dem ytterkläderna. Gå till dagmamman. Hämta J. Gå till BVC och ge flickorna andra dosen vaccin. Gå till affären. Hämta ut H&M paket. Gå hem. Laga mat. Äta. Duscha alla barn. Duscha oss. Falla pladask på golv/soffa/säng/valfritt.
Jag börjar nästan fundera på: är inte jag och Jonas värda lite mys ikväll? Vi köper nog något litet gott på affären sen. Mm, så blir det nog.
Det finns alltid att göra i en stor familj som våran, men vissa dagar blir mer fullspäckade än andra. Denna är en sådan. Det blir nog en tidig kväll ikväll. Annat vore konstigt.
Ha en bra dag! /Madde
På väg mot körkortet.
Jag hoppas bara att Jonas får hem handledarpapprena snart, för vi har läxa till nästa körlektion :)
JAPP!
Vilket fall: Nu är vi 40 tekakor rikare! Dem luktar gott men jag har inte smakat, då jag redan ätit kvällsmat. Men jag hoppas verkligen på en riktigt god frukost.
Dock tror jag att jag kavlade tekakorna lite för platta innan andra jäsningen, för dem blev inte fullt så fluffiga som dem kunde ha blivit (dock är dem inte platta för det). Men som sagt, dem luktar gott och dem ser även goda ut så om dem inte är goda vore det konstigt.
Och jag hann med allt det jag skrev ner här i bloggen förut. Hann även ut med sopor, diska en gång till, gå promenad med hela familjen (med lite lek under tiden), göra rent matstolarna för andra och tredje gången, göra apelsinjuice tillsammans med J, skura golvet under matstolarna, skölja upp fläckiga kläder, lägga tjejerna i tid, mysa med Jonas i soffan en stund och läsa i Snabba cash (m.m). Snart färdig med boken btw!
Det känns så skönt att hemmet är redo för en ny dag, de flesta kvällar. Det är otroligt jobbigt att städa undan efter gårdagen, på morgonen (det undviker jag in i det sista). För det blir stökigt väldigt snabbt med tre barn och två vuxna i en trea.
Vi har förresten bestämt oss för att bo kvar. Om jag inte sagt det redan? Vi ska bo här tills vi hittar ett mer permanent hem. För om vi flyttar nu blir det till en 4a i samma område. Sedan kommer vi flytta igen längre fram. Det känns inte som något att se fram emot. Därför tänker vi inte göra så. Vi trivs här och vi stannar, sådeså!
Tvillingarna ska få vårat rum. Vi kommer ställa undan vår säng, för framtiden, och skaffa en bäddsoffa till vardagsrummet istället. Det är enda möbeln som är vår i det rummet.
Vi har bestämt oss nu. Det känns bra!
Natti
Funderade..
Idag ska jag laga köttfärsås och spagetti. Jag tänker göra lite mer så att det räcker till imorgon också. Och tänkte då att ha i kidneybönor och ha ris till, så att det blir en helt annan maträtt.
Funderingen är då: Kan 9 månaders äta kidneybönor?
Duktigt Madde!
Vi får se. Om jag inte hinner ut innan Jonas kommer, så går jag (eller han) ut med barnen när han kommit hem.
Ikväll ska jag läsa körkortsteori. Kan vara bra. Ciao!
Ny dag, nya göromål!
Jag ska även hinna tvätta ett par maskiner, diska, ev dammsuga och absolut leka med och aktivera barnen (o såklart mysa med dem).
Imorgon... Vet ni vad som händer då? Min första körlektion på körskolan!
Det som är mest synd är att jag och Jonas inte har fått hem handledarpapprena ännu och därför har jag heller inte kört något hemma innan imorgon. Men det ordnar sig. Jag vet hur man startar en bil och kör iväg. Vi får hoppas att det sitter ordentligt fortfarande bara, hehe. För jag vill inte att körskoleläraren ska fastna på starten en hel 55 min lektion, det skulle jag anse som slöseri med lektionstid. Åtminstone att hon hinner bocka av något mer.
Undrar var vi ska köra nu första gången!? På en öde parkering kanske? Det återstår att se. Jag lovar att skriva om det :)
Nu ska jag fixa och dona här hemma. Förutom det ovanstående har jag lite tvätt att vika och lite småplock (som vanligt).
Ciao!
Drömsoffan
Soffan är en bäddsoffa och kallas Kimberly (finns att köpas på Halens lagershop). Frågan är om det är värt det. Hur stor är den egentligen? Förmodligen mindre än den ser ut.. Jag har nämligen en ganska stor släkt och även om man inte ska planera sitt hem efter släkten så vill jag gärna få rum med ganska många hemma hos mig. Vi är nog mer sugna på soffan i den andra färgen, om jag inte minns fel så var den i färgen svart/grå.
Tänk er oss... Mig och Jonas på var sida och alla tre flickorna i mitten!
Natti
J is home!
J har redan hunnit med lunch, promenad, rutchekanaåkning, pulkaåkning, snöängeltillverkning och snölufsning. Just nu sitter hon och äter en banan och dricker vatten (törstig efter lek). När hon är färdig med bananen ska vi göra lite varm choklad utav mjölk och kakao (inget socker), så att vi får upp värmen lite.
Innan middag ska vi pressa lite apelsiner så att vi får lite god apelsinjuice till maten. J's önskemål förstås. Vi får hoppas att apelsinerna inte är sura bara.
Ha en bra dag!
/Madde
Bit hit och dit
Tjejerna biter i allt dem kan komma åt. Det är uppenbarligen tänder på G. Det måste vara nära nu, annat vore konstigt.
Idag har jag städat i badrummet; Toalett, badkar, ett utav handfaten, kakelvägarna ovanför och golvet under. Även en korgvagn och tre stålkorgar till duschcreme och dyl. Detta är ungefär halva badrummet. Sedan finns det ett torkskåp, en tvättmaskin, en hylla, ett grovhandfat och ett element på andra sidan (som inte hanns med att göras). Men den väggen är tack och lov målad och inte kaklad. Antingen faller det på Jonas lott att göra färdigt resten eller så gör jag det själv imorgon. Vi får se. Jag har även pysslat med en hel del annat och såklart lekt med mina underbara tjejer.
På tal om tjejerna. Idag åt dem mosad potatis (innehållande potatissky och 1msk margarin) och dill/citron fiskgratäng. Dem fullkomligt älskade det och åt långt mer än vad de brukar (ändå brukar dem äta ganska mycket). Skönt att dem gillar fisk, till skillnad mot far sin. Han hade visserligen med sig potatis och fiskgratäng till jobbet, men om det var så älskat vet jag inte. Men han är duktig iaf, som försöker lära sig för familjens skull.
Igår var jag och småflickorna ute på en liten promenad i kylan. Och så tog vi även bussen till apoteket för att köpa molipect. På väg hem från bussen träffade jag på mormor. Hon och de andra dagmammorna hade studiedag och skulle gå på lunch på den lokala "resturangen". Mormor frågade som om det vore en helt vanlig fråga; Du vill inte ha en pizza? Jag bjuder! Jag tackade förstås ja (om det är något vi äter sällan så är det pizza, eftersom att det är lite svårt för barnen att äta). Jag åt halva pizzan på resturangen och tog med andra halvan hem då det började närma sig lunch för småflickorna. Himmelskt gott och jätte trevligt. Tack mormor!
Ikväll ska jag och Jonas se på film. Men först ska småflickorna äta kvällsmat och jag ska slänga mig in en ordentlig dusch.
Trevlig helg!
Sömnlöst tänkande...
Jag försöker återigen att fundera ut vår framtid... Hur kommer livet att te sig med skola, hus, mitt körkort, jobb osv? Jag känner mig inte orolig alls, däremot känner jag att jag vill veta. Jag är alltid sjukt nyfiken. Vilket ibland kan vara till problem. För mig själv. Jag kan ha svårt att vänta när jag vet att en överraskning finns runt hörnet, däremot är jag ärlig och kikar inte (hur gärna jag än skulle vilja).
Men jag antar att min nyfikenhet på sätt och vis är förknippad med min rastlöshet. Jag är en eldsjäl. Jag vill skapa hela tiden. Jag vill ha ordning o reda, jag vill fotografera, lära barnen hur livet fungerar, rita, möblera, måla, snickra. Jag gillar inte att "bara vara" allt för ofta. Det är då jag blir rastlös. När jag bara är.
Men det är just vad jag är. Jag bara är. Egentligen vill jag börja måla om och tapetsera i dockhuset som min morfar byggde, och få föra det vidare till mina döttrar. Han lever inte längre.
Jag vill läsa på fotoskola och lära mig mer om fotografering. För mig är det bara ett intresse, jag har inte kunskapen som egentligen behövs. Jag vet inte mycket om vilken iso som är bäst i vilket ljus och jag vet inte mycket om vitbalans och skärpa. Inte hur man får den perfekta bilden(skärpa, ljus osv), bara hur man får ett fint motiv. Resten är flyt och automatinställningar.
Jag vill utveckla mina ritkunskaper. Jag har det i mig. Jag gillar att rita. Men även där är det endast ett intresse som bara finns och inte utvecklas så mycket (eftersom att jag aldrig tar mig tid att lära mig nytt). Det är så tråkigt när man har så mycket i sig.
Jag vill komma igång och få lusten till att skriva mer dikter. Dem kommer så otroligt sällan till mig och många gånger orkar jag inte ens skriva ner dem. Jag älskar att skriva dikter. Och noveller. Men främst dikter. Noveller suger energin ur en, även om man är nöjd med resultatet.
Jag vill måla om möbler. Exprimentera, lära mig nytt. Jag har målat med många olika sorters färger, men det finns alltid mer att prova på. Det är så otroligt roligt!
Okej, jag tror nog att jag kommit på mitt nyårslöfte, 8 dagar för sent: Detta år ska jag försöka att inte hålla min kreativitet tillbaka. För det är när jag gör det som jag inte kommer tills skott. Jag lovar att ge mig själv tiden att vara kreativ. Punkt.
Snurrigt inlägg. Men nu när snurret är ute ur huvudet kanske jag äntligen kan få somna!? SNÄLLA!
Natti...
Nyårsafton
Nyårsafton firade vi i familjen tillsammans. Egentligen skulle min mamma ha kommit också, men hon blev tyvärr sjuk. Vi hade vilket fall jätte roligt!
Jag sade redan på förmiddagen till J att: ikväll får du vara vaken till tolvslaget om du orkar, annars kan jag väcka dig om du vill så du får se raketerna. Och detta var hon eld och lågor över hela dagen. Hon kände sig otroligt stor, nästan som en utav oss vuxna.
Det roliga var att jag trodde att det skulle bli svårt för henne att klara, vilket jag förstås Inte sa till henne. Jag var ganska säker på att hon skulle slockna vid nio eller iaf tio. Men så blev det inte. Hon var visserligen på väg att lägga sig några gånger, men sedan var hon så envis att hon förmodligen tänkte: Nej här ska inte sovas.
Så hon satt och mös med oss hela kvällen. Vi lade E o N vid sju eller halv åtta, sedan satte vi oss att mysa. Först såg vi på en barnfilm, sedan lite "nyårs-TV". Sista timmen satt Julia i fåtöljen och läste sagor för oss och till sist tyst för sig själv. Hon blev mer och mer trött helt enkelt.
Vid tolv gick vi ut. Jag bar upp henne i min famn och tillsamamns stod vi och såg på alla fina raketer. Jag sa att jag älskade henne och sedan sade jag GOTT NYTT ÅR, hon sade detsamma till mig med glittrande ögon. När vi stått en stund och dessutom smält av några "smällare" som det kom konfetti ur, bytte jag och Jonas av och passade på att säga GOTT NYTT ÅR åt varandra i trappen. Jonas och J stod och kollade länge och väl på alla raketer, facinerade som få.
När J kom in borstades hennes tänder och hon lades. Behöver jag säga att hon somnade snabbt? Dagen efter vaknade hon vid tio tror jag och lade sig nästa kväll straxt efter vanlig tid. Detta är jag glad över, för det var det enda jag oroade mig över med att låta henne vara uppe på nyår.
Just det, tidigare på dagen Nyårspyntade jag och J. Vid middagstid serverades potatisgratäng, potatis, fläskfilé, brunsås och bearnaisesås. Jag och Jonas tog självfallet potatisgratäng. J ville hellre ha potatis, vilket vi även valde till tvillingarna pga saltet i potatisgratängen. Till efterrätt hade jag slängt ihop risalamalta, vilket snabbt blev J's nya favorit.
Sedan minns jag inte så mycket mer utav intresse. Nu har jag lite att stå i. Ha det så bra!
/Madde
Mitt 2009
2. Höll du några av dina nyårslöften?: Jag minns dem tyvärr inte.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: Amanda & Rickard
4. Dog någon som stod dig nära?: Bessie, mormors hund.
5. Vilka länder besökte du?: Räknas Lek&Bus-landet?
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?: Körkort!
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?: 31 Mars, då E o N föddes.
8. Vad var din största framgång 2009?: Att föda två barn på 1½ h.
9. Största misstaget?: Jag vet inte faktiskt. Det handlar inte om att jag är "perfekt", utan nog snarare att jag förträngt misstagen *haha*
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: Njae, inte sjuk. Men jag låg på sjukhus i början utav året, med risk att föda tvillingarna för tidigt. Men det ordnade sig, som tur var.
11. Bästa köpet?: Vår bil. Eller kanske mitt körkortspaket? Ash, det ligger jämt mellan dem två.
12. Vad spenderade du mest pengar på?: Saker/kläder/leksaker till barnen.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: Att se barnens ögon när dem öppnade sina julklappar.
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?: Niklas Strömstedt - Vart du än går
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: Det vet jag inte. Jag är en ganska jämn person och har inte så många upp och ner.
16. Vad önskar du att du gjort mer?: Gått till gymmet. I motionsväg har det mest bara blivit promenader.
17. Vad önskar du att du gjort mindre?: Legat på sjukhus.
18. Hur tillbringade du julen?: Vid elva hos Jonas bror, tillsammans med Jonas familj. Vid tre hos pappa tillsammans med två utav mina syskon, vid sju hos min mammas moster tillsammans med hela släkten på mormors sida.
19. Blev du kär i år?: Oh, ja! Om och om igen.
20. Favoritprogram på TV?: Har ingen vidare koll på TV-programmen...
21. Bästa boken du läste i år?: SÅLD bl.a
22. Största musikaliska upptäckten?: Vet inte.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?: Eftersom att jag fyller i Januari, känns det lite svårt att minnas. Pengar möjligtvis och en sådan där bläckpenna som man kan sudda.
25. Något du önskade dig men inte fick?: Jag tror inte att jag önskade mig så mycket, jag hade annat att tänka på.
26. Vad gjorde du på din födelsedag 2009?: Jag låg på sjukhuset och läste o kollade på TV. Men jag fick lite besök också. Min pappa och syster var över lite tidigare på dagen, Rollis mitt på dagen och min mamma, min andra syster, min bror och min mormor lite senare. Och så var förstås Jonas där, han praktiskt taget bodde på sjukhuset när inte J var hemma.
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: En skidresa.
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?: Som alla andra år: Blandad.
29. Vad fick dig att må bra?: Musik, promenader, min familj.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?: Ööh, va?
31.Vem saknar du?: Min farmor
32. De bästa nya människorna du träffade?: E och N
