Att leva tillsammans

..med en kaffe i handen och en macka på bordet. På mackan har jag skivad leverpastej *mm* Karln min sitter mitt emot med sin kaffe och alla mackor i magen (dock var det inte leverpastej på hans).

Idag ska vi hämta Julia hos hennes farmor. Det känns roligt att äntligen få träffa G igen, känner både jag och Jonas. Det är så många gånger vi har planerat att hälsa på henne och sedan har det inte blivit något. Vi får se om vi hinner träffa någon mer som bor där i närheten.

Nu är det inte så långt kvar till tjejernas dop. Men det mesta är fixat.
Inbjudningarna är gjorda o skickade och svaren har kommit in. Planering inför allt bakande är gjort, nästan all bakning är färdig (frysen är på bristningsgränsen!). Dopklänningarna är fixade. Doplåt är vald och kantorns nummer har lämnats ut till Jonas syster. Själva dopet är planerat. Jag vet vad som behövs i dryckesväg (vilket vi dock inte tänker köpa förrän några dagar innan). Med mera, med mera.
En viktig sak som finns kvar att göra (förutom det pytte lilla som är kvar att baka) är att skriva dikten som min mamma ska läsa. Jag frågade nämligen henne om hon ville läsa en dikt på dopet och visade henne ett förslag, då sa hon att hon jätte gärna ville läsa på dopet men att hon hellre ville läsa en utav mina dikter. Jag har inte direkt känt att jag kan få någonting ur mig just nu. Det är för mycket med det sista i skolan, så jag får inte riktigt ro att skriva dikter. Men det kommer, det är jag säker på. Och om det skulle vara så att det inte gör det, är det inte värre än att vi använder oss av någon annans dikt ändå.

Jag började skriva inlägget bra mycket tidigare än vad det publicerades, hehe. Hade inte riktigt tid att avsluta det förrän nu.

Nu måste jag plugga. Hejdå!

Jag trivs oförskämt bra i vår lägenhet. Frågan är hur vi ska kunna ha hjärta att flytta här ifrån? Men o andra sidan måste vi, för när tvillingarna blir lite större får vi inte plats längre. Så är det bara. TRÅKIGT!

Om man ser det från den ljusa sidan: Nästa ställe kanske är ännu bättre? Och där kanske vi kan bo ett bra tag. Kanske rent utav tills vi flyttar till hus?! Det vore skönt, för jag hatar verkligen att flytta. Detta skulle egentligen ha varit ändhållplatsen, innan hus vill säga. Men under de nya omständigheterna skulle det inte fungera. När vi planerade för våra framtida boenden hade vi bara ett barn, vilket är lite skillnad mot tre.

Nehepp, österländska religioner var det. Tja!

Jag sov inte helt bra i natt. Kom i säng lite senare i och med att min syster sov över. Dessutom somnade jag i soffan en stund, vilket inte är att rekomendera när man redan har lite ont i ryggen. Men det går inte att göra någonting åt såhär i efterhand. Ash..

Nathalie ska iväg på riskettan sen. När hon åker ska jag köra igång riktigt ordentligt med skolarbetena och hålla på hela dagen och kvällen. Vill bli färdig så fort som möjligt, det är inte mycket kvar nu.

Jag kom på en viktig sak! Jag glömde att dricka kaffe i morse. Inte bra, inte bra. Känner en begynnande huvudvärk som jag ska gå och åtgärda nu (innan den bryter ut ordentligt). Kaffe nästa!


Tja då!

Nu ska jag ta och fördjupa mig lite inom Sikismen! Arbetet jag ska göra har temat österländska religioner. Det är meningen att man ska fördjupa sig inom en inriktning och sedan jämföra denne mot de större österländska religionerna. Jag tror att det kommer att bli ett ganska intressant arbete. Om inte annat kommer jag att lära mig en hel del nytt.

Jag ska även hinna med att räkna matte idag, då mitt mål är att hinna göra ett individuellt prov i ett kapitel i Matematik C. I slutet utav denna vecka. Det hinns nog med, inget att oroa sig över.

Utöver skolan kan jag mest bara tänka på barnen och min karla-karl. De är otroligt underbara hela högen.

Nej, nu sätter jag igång. Barnen sover och karln diskar, så det är bäst att passa på så att man hinner göra lite i lugn och ro (resten får göras under skratt, gap och diverse buller hehe ).

Hej o hå!

Tror att jag glömde berätta att E&N kan..

..sitta kortare stunder utan stöd
..dricka ur nappflaska och pipmugg själva
..använda ena handen/armen i taget (fram till en viss ålder följs h. och v. arm åt)
..släppa saker medvetet (speciellt från matstolen)
..växla saker mellan händerna
..och vill stödja på benen emellanåt (när man håller dem i famnen)

E kan..
..vinka med hela armen (men förstår förstås inte innebörden, utan härmar bara)
..eller snarare försöker härma när jag tecknar "lampa"

N kan..
.."dansa" vid musik eller när man säger "dansa-dansa" med larvig röst

Saker jag har sagt förut är att dem..
..kryptränar genom att stå på alla fyra (och ibland även gunga)
..vänder sig åt båda hållen sedan tre månader tillbaka
..drar sig fram med hjälp av händerna/armarna (nästintill kravlar)
..eller mest E, ofta tar sig fram genom att snurra till målet
..ljudar med Mm på ett speciellt sätt när dem vill ha mat


För övrigt har dem utvecklat en vilja utav stål. När dem inte får som dem vill kan de skrika rakt ut, riktigt högt och ilsket. Men vi ger inte med oss, vilket resulterar i att dem gör det istället.
Dem håller sig nära varandra dagarna i ända, men trots det tycks de inte vara speciellt intresserade utav varandra. Den ene kan kolla till på den andre ibland och le lite, sedan vänder hon sig tillbaka och fortsätter med sitt. De tillfällen då de tillägnar varandra mest uppmärksamhet är när det finns en leksak som båda vill ha (trots att det finns en likadan). Då kollar de argt på varandra och skäller samtidigt som de båda drar i leksaken.


Nu har jag inte tid att skriva mer! Tack o hej

Hihi, nu är jag så lagom dramatisk. Min vän Amanda ville att jag skulle lägga upp lite bilder och det kan jag gärna göra.

Här kommer en bild tagen i slutet av graviditeten med tvillingarna. Emilia tyckte om min stora mage.

 

Tack och hej!

Nu du (min äldsta lille-)syster, nu slänger jag in ett inlägg efter allt pluggande. Jag tackar samtidigt för att pluggandet (för denna gång) snart är över, för det börjar kännas ohållbart med den lilla sömn jag får.

Veckan har precis börjat och än så länge har inte så mycket hänt, därför ska jag dra igenom förra veckan lite snabbt (men inte i dagordning) och även ta upp lite annat kul att veta.

Jag var i skolan 3 dagar utav fem (jag har egentligen inte speciella dagar att vara där och de lektioner jag får gå på är till för att vara ett slags stöd till mitt självständiga pluggande. Så egentligen behöver jag inte åka in någon dag, mer än för att checka av).

Förra veckan var en J-vecka så jag försökte att hitta på lite kul med henne. I början av veckan var hon bara lite snorig och vi körde på som vanligt men senare under veckan, blev hon sjuk på riktigt. Detta uppskattades förstås inte utav damen och att inte få gå till dagmamman kom nästan som en dödsdom. Men så kom vi på att hon och jag faktiskt kunde ta oss en liten promenad straxt innan läggdags. Dels för att fylla lungorna med lite frisk luft(för det behöver man även om man är sjuk) och dels för att få utlopp för åtminstonde en del utav den överskottsenergi hon satt inne med.

E och N utvecklas och blir allt större (annat vore konstigt). De har många roliga idéer för sig. Dessa blir fler och fler och börjar liksom i sammansatt form visa glimtar utav vilka personligheter flickorna ruvar på. N är väldigt busig och gillar att testa oss, med glimten i ögat. Där är lillasyster E inte långt efter, dock är hon inte riktigt på samma nivå (ännu?).
E gillar att ta kontakt, ordentligt. Hon vill prata och märkas och vara med och se en i ögonen (mest hela tiden). N är social hon också men hon väntar hellre på att man ska ta kontakt med henne. Och då kan hon, vissa stunder, även få för sig att man måste försöka ett tag innan hon intresserar sig utav en (det finns så mycket annat kul att titta på och intressera sig för).

N kravlar sig fram, på sätt och vis. En hand åker fram, ibland båda, sedan drar hon sig fram med rå styrka. Hon försöker att ställa sig på alla fyra men lyckas inte riktigt (ännu). E däremot har blivit mästare på att stå på alla fyra. Hon står där och gungar en stund. Efter ett tag ser det ut som att hon vill krypa, och bara själva tanken tycks få henne på fall. Hon har inte riktigt lärt sig det där med att kravla, däremot snurrar hon dit hon vill. Detta kan förstås ta ett tag, då hon inte alltid snurrar rakt emot sitt mål.

N har börjat göra en rolig sak med huvudet. Hon sitter stilla, ser ut att filosofera (men egentligen koncentrerar hon sig nog), och helt plötsligt börjar hon gunga fram och tillbaka med huvudet som om hon lyssnar på en låt hon gillar. På tal om musik har hon faktiskt även börjat göra detta just när vi har radion på och då oftast när det kommer en svängig låt (eller om en lugn tillfälligt blir svängig). Det är förstås jätte roligt att se och jag skrattar varje gång (utav lycka). Hon börjar förstås också skratta och gungar ännu mer, tillslut svänger det i hela kroppen.
De senaste dagarna har hon även börjat att ruska på huvudet och säga nänänänänänänä när hon blir arg för att hon inte får göra precis just vad hon vill.

E försöker härma ljud och Jonas har sagt (på skoj eller allvar?) att hon har börjat ljuda något som liknar mamma (ma-ma-ma?) när jag inte är hemma. Men det vet jag inte hur jag ska tolka eller ställa mig till. De precis som alla andra barn tycker om bokstaven M och vid matdags används den flitigt (på ett speciellt sätt). Kan det verkligen vara så att hon försöker få till det där ordet som det tjatas så mycket om? MAMMA!

J sade ma-ma(till mig) och da-da(till pappa) i denna ålder, även trss (till katten) och b-b-b (när nr 2 var på väg) m.m. Men hon och jag gick ensamma hela dagarna när hennes pappa jobbade. Vi hade bara varandra och så katten förstås. Min mor kunde förstås nås över telefon och så hade jag en granne jag umgicks med ibland. Men det blev ändå VÄLDIGT MYCKET MER prat med henne. Det fanns helt enkelt så mycket tid över till att bara vara, bara umgås och inte tänka på något annat i hela världen. Det är inte samma sak när man blir trebarns-mamma (på en gång dessutom). Pratet delas liksom upp mellan alla tre barn istället för att koncentreras på ett. Men de ska förde inte behöva känna sig försummade. Jag pratar med dem och sjunger för dem väldigt mycket ändå (så mycket jag bara kan och orkar), bara inte lika mycket.

Nu MÅSTE jag verkligen sova (för länge sedan). Jag ska orka vara mamma, sambo, dotter, syster, vän och elev även imorgon!

Sov så gott nu syster min. Du med min minsta syster och så även storebror och alla andra nära och kära.

Oki, jag har bestämt mig: Jag ska köpa systemkamera, men inte just nu.

Jag har lite dåligt samvete över åldern på min nuvarande kamera, den är inte ens två år ännu! I vinter fyller den två, då ska vi först gratta den (för att förvirra den något inför bytet) sedan smäller det: en ny kamera flyttar in!

Jag är så glad över vårat beslut, verkligen! Jag har något att se fram emot, en sproilans systemkamera. Och den kommer bli min! Så har vi bestämt. Jonas får självklart låna den precis så mycket han vill, men den kommer att vara min. Precis som att jag får se på platt-tvn så ofta jag vill, trots att den är hans. Min, hans. Det är egentligen bara ord som inte har någon större betydelse, för vi delar allt. Ändå kan jag inte låta bli när det gäller denna pryl: MIN MIN MIN! :D

Fram tills dess ska jag försöka fota så mycket som möjligt med min digitalkamera. Skaffa några sista minnen med min gamle vän. Låta den löpa fritt innan den magisineras. Stackars lilla kamera. Jag lovar att ta fram dig då och då och putsa dig lite.

Natti natti