Ansiktsmålning
Ansiktsmålningen ägde rum igår. Jag målade alla tre barnen + mig. Men det jag målade Julia som (hennes val alltså) speglar på sätt och vis hela hennes personlighet. Hon är spexarnas spexare, så rolig och glad att det inte är klokt. Min stora dotter är visserligen ingen clown, men hon skojar o busar lika mycket som en :)
N ville inte vara med på fotot, hon ville bara sitta i mammas knä o gosa.
Vi andra valde att bli katter denna dag (N var först en kanin men ville ha samma som mig o E efter ett tag):
N ville inte vara med på fotot, hon ville bara sitta i mammas knä o gosa.
Vi hade vilket fall hysteriskt kul åt dessa ansiktsmålningar. Jag lyckades måla karln lite också, men det får jag inte visa :)
Natti!
Äventyr.se
Hej! Idag har jag, E o N varit på äventyr.
Det började med att vi lämnade J på dagmamman, varpå vi gick mot centrum-hållet. Längst gräsmattan plockades det blommor och stenar. På nästa gräsmatta fanns en kulle som vi sprang ner för (bland det roligaste som finns enligt barn). Helt plötsligt kom vi fram till en stig som vi följde, även den var rolig att springa längst med. Efter ett antal rymningsförsök av E så kom vi vidare upp på bron, där vi tittade på bilarna som åkte under och ut på andra sidan. Så kom vi fram till en ny gräsmatta med parkering bredvid. Vi kollade in bilarna och fick även en telefonkiosk i sikte. Telefonkiosken passerade vi senare utan vidare intresse, för då hade barnen tagit sikte på ett balansgång-ställe. Dit tog dem sig och provade lite.
Sen gick vi mot "grodorna" (stora stenar), där klättrade dem en stund (och blev lite smygfotade av mig). De upptäckte också en insekt som fick dem att bli halvt hysteriska av både upprymdhet och rädsla. Efter det gick vi, flickorna hand i hand, genom tunnlarna där man kan ropa HOOOHOOO så högt man känner för, hysteriskt kul. Vi passerade sen tre "hagar" och gick för en rolig nerförsbacke (eller sprang, hehe). Så kom vi till stora vägen, där dem fick hålla mig i handen och kolla noga.
Plötsligt kom vi fram till en stooor skog, där vi gick in. Det fanns små kottar och man kunde springa snabbt, snabbt längst stigen. Så kom vi fram till ett berg. Det besteg vi! Väl där uppe kollade vi ut över ägorna och såg en lite humla långt där nere. Så klättrade vi ner igen. N hittade vägen ut ur skogen, visade med handen och vi sprang stigen fram. När vi nästan var ute stannade vi till för att inspektera en snigel. Jag var snäll och tog upp en som satt på en pinne. Så barnen fick förklarat för sig lite närmare vad det var och att den bodde i sitt hus osv. De klappade snigelns hus otroligt försiktigt, sen gick vi.
Ut ur stoora skogen, över cykelvägen och in i trädkramar-skogen. Där kramade vi träd och tittade efter tigrar. Plötsligt såg vi en tiger i gräset som fick oss att skrika till och springa iväg, så fort vi kunde. Över gräsmattan och upp på ett stort berg. Vi var så högt uppe att vi fick kupa handen som en keps och ha ovanför ögonen, för att kunna titta på utsikten. Vi såg en skog, men den såg läskig ut så vi tittade vidare. Vi såg en stoor äng, men där kom vi ifrån. Men så såg vi plötsligt en stoor elefant. Vi bestämde oss för att smyga efter den, med skräckblandad förtjusning, för att se vad den gjorde. Vi såg att den bar på massa jord och att den hjälpte en man som jobbade på våran gård. Så såg vi våran dörr och tog oss snabbt in, för de två små tyckte bara att elefanten var intressant men mer läskig nu på nära håll.
Väl innanför dörren besteg vi berget och tog oss in genom nästa dörr. När vi kommit in i hallen pustade vi ut. Vi var äntligen hemma. Vilket äventyr! Vi återberättade det tillsammans och åt lite mellis.
Sen var äventyret slut för denna gång.
Åka.. buss
Vi (jag, E o N) gick och lämnade J vid dagmamman, och var på väg vidare till affären. Men så såg dem en buss och började tala om den med stor entusiasm. Det hela slutade med att vi gick ner till busshållsplatsen och satte oss för att vänta på nästa. När bussen kom, gick vi på. Alltid samma wow-känsla för E o N.
Vi satte oss där det är två säten mittemot varandra. När bussen åkte pratade vi om allt som åkte förbi oss och E kunde inte låta bli att hälsa på människorna på bussen och fnittrade samtidigt av glädje. Efter ett tag började jag tala med dem om att man behöver gå av bussen förr eller senare, och det gillades förstås inte. Men så förklarade jag att man då kan gå på en ny buss. Efter ett tag var det helt okej. Den mest upprepade kommentaren under bussresan var nog åka.. buss.
Jag bestämde mig för att vi skulle gå av vid stan, det gillades hos de små. De såg ett av varuhusen och vi gick in där rent spontant. Det började med att vi åkte rulltrappa och det var riktigt kul. Sedan kollade barnen på utsikten genom glaset (ner till bottenvåningen). När de tittat färdigt vände de sig om och såg affärerna. De tittade nyfiket och drogs magnetiskt mot MONKI. Jag kan med säkerhet säga att det berodde på den färgrika och ganska roliga inredningen i denna butik. Enligt E o N var provrumsdörrarna hysteriskt roliga, med sin snurrfunktion. Och fjärilarna inne i provrummen var facinerande. Efter ett tag kände jag att det började närma sig bus, så vi gick ut ur affären.
De drogs därefter mot den fina ljusa affären med stora bebisar i. Bebisarna var egentligen skyltdockor, men E o N tyckte att dessa var bebisar. Kanske för att de var just dockor och barnen brukar kalla sina egna dockor för bebisar. Vi kom så småningom överrens om att dessa var mamma-dockor, vilket var väldigt kul bara det. Helt plötsligt började barnen kolla på kläder istället och då gjorde jag också det. Jag hittade en fin tröja som jag ville prova. Barnen följde med mig in i provhytten efter att de beundrat sig själva och varandra färdigt, i spegeln utanför. De blev lite uttråkade mot slutet men var överrens om att jag skulle köpa tröjan. Jag köpte den.
Vi gick mot hissen. Barnen tryckte själva på knapparna. Vi åkte ner till bottenvåningen, gick runt en stund och tog sedan rulltrappan till entrévåningen. Jag berättade för dem att det var dags att gå och kolla när bussen hem skulle komma. De sken upp som solar och gick fint bredvid mig. När jag såg att det var 19 min kvar, gick vi in i ett annat varuhus.
Väl därinne åkte E o N rutchekana på sittplatserna (de är i plast och designade på ett modernt sätt och de lutar lagom för att barnet ska kunna åka ner från den). Sedan åkte vi rulltrappa till v 3, där vi bland annat kikade in i en legoaffär. Sen åkte vi hiss till vån 1 där dem genast såg rulltrappan som tog oss till vån 2 (entrévåning). När vi gått och tittat hur lång tid det var kvar innan bussen kom gick vi iväg och åkte rulltrappan upp till våning tre igen. Avslutningsvis gick vi den vanliga trappan ner till våning 2, för att sedan kila iväg till bussen.
På bussen pratade vi om vårat lilla stadsäventyr. Jag försökte även tala lite om det vi åkte förbi, men jag insåg att dem var ganska trötta och mest bara ville titta ut genom fönstret. När vi kommit till vårat bostadsområdet gick vi i sakta mak hemmåt, för att avrunda med lunch när vi kommit in. Barnens äldsta moster kom precis innan lunchen, vilket de tyckte var jätte roligt. När de ätit färdigt kom Jonas (deras pappa) hem, de blev överlyckliga. Jag tyckte: Åh vad skönt, då kan han tvätta dem (jag var ju trött), men de ville att jag skulle tvätta dem så det gjorde jag.
Sedan lade vi barnen att sova middag. De somnade ovaggat och drömde nog om bussar hela långa timman.
Styckesindelningen slutade fungera efter de två första styckena!? Försöker åtgärda detta imorgon. Natti
