Att leva tillsammans

Min mamma och jag trivs bra ihop och umgås ganska mycket. Jag kommer förstås till henne med barnen emellanåt men vi gör mycket på tu-man-hand också. Ibland sitter vi i köket och pratar (jag tycker om kök, sitter i köket på jobbet nu) tills mamma säger att nej nu får vi ta o sätta oss i soffan. Väl i soffan blir jag oftast trött eller åtminstone lamslagen, men munnen fungerar oftast bra så prata gör vi ändå. Vi tycker om att handla tillsammans, t ex i matvarubutiker. Vi kan gå runt där länge, länge och fingra på alla möjliga roliga saker (utöver det vi handlar dvs). Och så tar vi gärna promenader hemma hos henne. Hon bor nära stan så vi väljer oftast att promenera över stadskärnan, vilket är speciellt trevligt framåt kvällen då det är som finast.

 

 

Vi gör förstås annat också. T ex plockade vi blåbär för någon vecka sedan. Ibland hälsar vi på släktingar. Vissa gånger kommer jag bara till mamma för att sova innan natt-jobbet eller för att plugga inför tentan. Men, det som är så bra med mammor är att de uppskattar att få vara mamma även efter att barnen har blivit vuxna.

 

Säg något som får en att känna sig mer som en mamma än att glipa på en sovrumsdörr och se sitt barn sova djupt, som en bebis...