Att leva tillsammans

Korvas, nu får vi skärpa oss. Vi måste passa på att leka lite extra nu innan sommaren tar slut! Jag och barnen sakner er knasbollar och jag behöver dricka lite kaffe, prata om livet och bara larva mig lite mer än vanligt. Vi ses snart?

 

Här följer några bilder från sist:

 

L, var ett monster som stoppade E o N's framfärd på L's motorcykel. De skrattade hysteriskt.

 

Mamma var med denna gång. Hon och J boundade snabbt och hade super-kul ihop (min mamma tog min bus-kompis!). Det var kul att se. Och J är alltid så himla glad när man kommer.

 

Minstingen V var arg när vi kom, men det löste sig snabbt efter lite mat och gos med mamma Jenny.

 

Det är alltid så trevligt när vi umgås, oavsett vad vi gör. Det som är så skönt när vi umgås är att vi inte har några krav på varandra. Minns när jag var hos dig en gång med ett eller två barn. Jag var så trött. Det var du med. Vanligtvis flamsar vi när vi är trötta, men då måste vi ha varit helt slut. Vi satt mest som zombies i din soffa och stirrade ut i tomma intet. Vi pratade lite och var tysta om vart annat, men mest var vi tysta. Och det som är så skönt är att vi kan sitta tysta och trötta bredvid varandra, stirrandes/halvsovandes och det gör inget. Man känner ändå att man har fått något ut av besöket. Man behöver få vara tyst och trött ibland, andra gånger behöver man få flamsa och busa och vissa gånger behöver man vara seriösa. Det är så det ska vara.

 

Vänner för alltid <3