Att vara, eller inte vara..
..en bebis!
Hej! Det var ett tag sedan sist nu. Det är mycket i skolan och för att inte tala om allt annat jag måste se till att få in i schemat. Jag har oftast varken tid eller lust att sätta mig vid datorn. Men idag, när jag satt mig här för att söka nästa kurs till universitetet (den som börjar i jan), tänkte jag att jag kunde passa på att berätta en sak.
Förra helgen var jag och Jonas till ett lekland med barnen. Med inträdeskostnaden får man vara där i tre timmar (om man vill vara där längre kan man lägga till ytterligare betalning).
Vanligtvis brukar tre timmar vara alldeles lagom för stora tjejen J. Men med två småsyskon med sig blev det inte mer än två timmar. De två små var helt slut efter att ha hängt på storasyster i stort sett hela tiden, utan knappt någon hjälp alls från vår sida.
Det fanns en typisk "kan själv"-anda i luften när barnen (alla tre) klättrade runt i leklandet. Det var kul och inspirerande att se hur pass mycket de har utvecklats den senaste tiden. J är verkligen stor, och E o N är definitivt större än vad vi många gånger får för oss.
Vi har tre Barn (bebisarna är borta!). Och även om vi egentligen har vetat det ett bra tag, satte definitivt denna vistelse punkt för att E o N skulle vara små bebisar på något vis. De är stora tjejer nu!
Men även om alla tjejer har blivit Barn och inte längre är Bebisar, kommer de ändå alltid att vara Mammas bebisar.
Svårt
Men, det kanske ljusnar längre fram? Vi får se :)
Både det ena och det andra
Jag har sett två filmer, haft tre föreläsningar(läste sammanlagt runt 110 s inför dessa) och varit på tre seminarier. Min seminariegrupp sammarbetar fint och vi kommer bra överrens (vi har till och med kul!). Vi hjälper också varandra med att ordna literatur åt alla, på ett eller annat sätt. Sedan kan jag säga att man känner betydligt fler än man tror på universitetet. Och att mammas granne hamnade i samma förseminariegrupp var bara det en rolig tillfällighet (jag kände henne inte sen innan).
Min första blingovisning i söndags: Över förväntan!
Jag hade jätte trevligt och var inte alls så nervös som jag hade trott att jag skulle vara. Det gick till och med ganska smärtfritt med presentationen av kläder (trots lite papper vid sidan av). Och jag sålde faktiskt kläder!
Jag vet ju att jag älskar de där kläderna, trots det var jag osäker på om andra också skulle uppleva kärlek vid första ögonkastet. Jag kan inte annat än säga att "love was in the air" i söndags..!
Barnen gillar inte att jag börjat skolan, och på det sättet gör inte jag heller det. Det gör ont i mig att behöva lämna dem varje dag. Men inte för att jag inte tror att dem har det bra, för det har dem (de är ju med sin pappa). Utan för att de saknar mig så mycket, och jag dem. De är ledsna/arga när jag ska åka och hysteriskt glada när jag kommer hem. Mina tjejer. Ni betyder allt för mig! <3
På måndag har jag körlektion igen, det börjar väl gå mot slutet om jag förstår rätt. Jag ska ut på motorväg en kort sväng och sedan ska vi ut på landsväg. Den 22a har jag halkkörning och då ska jag minst ha landsväg färdig. Sedan ska man köra uppe på stan och efter det ska man få göra vänstersväng på landsväg. Sen vet jag inte.. Då kanske man bokar uppkörning? Jag får reda ut det på körskolan.
Jag har precis avslutat en större del av bokföringsarbetet, nu återstår bara den månatliga bokföringen (vilken inte kommer att ta så mycket tid i anspråk). Jag tycker att det är kul med sådant, men samtidigt är det för en förening så det är inte direkt en utmaning utan mest bara något på sidan av.
Jag hoppas på fler blingovisningar snart! Så hör av Dig om Du är intresserad utav att vara värdinna!
Ciao!
