Att leva tillsammans

Imorgon ska jag få besök av min vän Korvas. Det ska bli himla skoj! Det tråkiga med mig och Jenny är att det tar lång tid för oss att planera in att träffas igen. Hehe..
Det beror dels på att vi båda är trebarnsmammor, dels att bara en utav oss har körkort, dels att vi lider av minnesbrist båda två och dels att vi emellanåt har jobb/skola osv att rätta oss efter. Men det blir nog åtminstone lite bättre sen när jag också har körkort. Då kan jag lättare ta mig till henne.
Det blir väl skönt Jenny, att slippa komma hit nästan varje gång vi ska ses?

För Jenny är en utav de få som faktiskt kommer hit och hälsar på när vi ska träffas (nästan varje gång). De flesta andra släpar jag mig till. Jag kan tycka att det är helt okej att släpa mig iväg till folk i snömodd med tre barn, så länge dem jag hälsar på kommer och hälsar på mig "i utbyte". Jag menar inte att det behöver vara lika, men att man kan komma hit någon gång iaf. Det är många som aldrig varit här faktiskt. Tråkigt men sant.

Men jag är inte bitter! Jag vet att folk har sina egna liv och att det inte alltid är lätt att räcka till. Jag om någon borde veta det! Jag ska försöka att bättra mig jag med ;)

Idag ska jag ta det lugnt. Inte göra så mycket mer än nödvändigt (det är nog så mycket). Jag känner mig lite seg och trött, orken vaknade inte tillsammans med mig imorse. Men så kan det vara ibland. Det är bara att acceptera.

Nu ska jag hänga Jonas mekarbyxor på tork och sedan slänga in en tvätt till (om jag får ihop till en hel).