Dag 18 – Min favoritfödelsedag

Jag gör en till, för att kompensera.

Min favoritfödelsedag? Då måste jag nog tänka lite..

Jag kan inte (trots 15 minuter av tänkande) utse en favorit, men jag kan utse en födelsedag som jag kommer att minnas när jag är 90 år.

Det var en vacker januaridag, det såg jag nämligen genom sjukhusfönstret. Jag låg inne på BB avdelningen med barnen i magen, inte utanför. De ville komma ut för tidigt, men det fick de inte. Det var just därför jag var där; på sjukhuset. Inlagd som en sill, med tvång att slappna av och ligga stilla (JOBBIGT). Jag fick knappt gå upp för att vinkla persiennerna, enligt sjuksköterskorna. Samtidigt som överläkaren berättade för mig var gång vi sågs att det inte finns någon bevisning på att det hjälpte att ligga ner, men att vi gjorde så för säkerhets skull. Han ville också gärna att jag gick lite inne på mitt rum så att jag inte fick blodproppar i benen av allt stillaliggande. Trots att sjuksköterskorna inte riktigt ville följa läkarnas ordinationer och kunde hitta på lite egna saker hit och dit, var de allra flesta snälla (om de inte var trötta och griniga vill säga, då kunde de häva ur sig de mest knäppa kommentater).
Men många var på mig om maten trots att jag åt portioner lagom till en karl (med knäckemacka/mjukmacka och frukt till), det berodde främst på att jag inte gick upp i vikt så mycket under en av veckorna (barnen åt upp mig inifrån!). Dessutom hade jag massvis med frukt på rummet (hemifrån, prima vara) som jag hävde i mig dag ut och dag in, hur mycket som helst. Jag hade med mig müsli hemifrån och havregrynsgröt (som jag hade mosad banan i) och så hade jag med mig makrill(till mackorna). Jag var så nyttig och ätlysten, så jag blev faktiskt irriterad när de ifrågasatte mitt ätande. Men jag försökte att inte visa det, utan sade bestämt att ni vet själva hur mycket jag äter. Jag sade också att det inte borde vara möjligt så sent i graviditeten att äta så mycket som jag faktiskt gjorde varje portion (och varje dag), att jag inte ens kunde få i mig så mycket var portion med ett barn i magen(J) och att jag trots det gick upp i vikt till paddstorlek med J. Trots detta fortsatte de att tjata, fråga och bevaka mig. När de fick höra varje gång vad jag ätit fick de stora ögon och blev tysta, för att fortsätta nästa dag.

På min födelsedag, däremot, kunde de inte säga så mycket. Då hade jag hård bevakning från familj och vänner. Minsta otrevliga sjuksköterska, som inte sovit ordentligt eller vaknat på fel sida fick på snällt sätt höra att man inte bemöter en inlagd sill (eller okej: Gravid, blivande trebarnsmamma) på det sättet. Det var såå skönt att slippa alla konstiga kommentarer som man mötte var dag (som sköterskorna förmodligen inte ens tänkte på att dem hävde ur sig). Jag hade en mycket trevlig dag som bjöd på långa utflykter på sjukhusområdet, självklart åkandes i rullstol. Jag har starkt för mig att J kom förbi en stund också denna dag, men jag är inte hundra procent säker. Dagen avslutades nere i en matsal intill kulverten. Där åt vi (jag, Jonas, mamma, bror, ena syster och mormor) pizza och drack cola som Jonas varit iväg och köpt. Det var så mysigt! Vi satt där tillsammans och åt, pratade och skrattade om vartannat. Och alla som gick förbi, tittade på oss med glada ögon.

Jag tror att Jonas sov över också, om jag inte minns fel. Min prins! <3

Kommentarer
Postat av: nattis

även om du var inlagd och barnen ville komma ut(vilket var sämst) var det en jättemysig och bra kväll :) det är nog den av dina födelsedagar jag kommer mest ihåg med! bästa familjen ;D

2011-01-07 @ 17:58:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0