Dag 24 – Det här får mig att gråta.
Vad får mig att gråta? Ibland ingenting, ibland allt möjligt. Det beror ju på hur trött man är, vad som har hänt under dagen osv.
Ibland när inte Julia är hemma (hon är hos sin pappa varannan helg) så kan jag gå in till hennes rum för att plocka lite på kvällen. Då kan den helt plötsligt ta tag i mig, saknaden. Vilket kan göra att jag gråter en liten stund, sedan känns det bättre igen. Hon är ju inte borta så länge, så jag känner inte direkt att jag konstant går och saknar henne. Jag längtar alltid efter att hon ska komma hem, men jag mår inte dåligt över att hon är hos sin far. Jag glädjer mig åt att dem har fått en sådan fin relation och litar mycket på honom.
Jag kan gråta om det ska bråkas i onödan, sådant gillar jag inte. Men då behöver jag nog vara lite trött också.
Sedan om jag är supertrött och man kollar på en tårdrypande film, kan det tåras i ögonen. Men det är inte så vanligt längre.
Så finns det de där glada tårarna också. Jag kan få glödjetårar över mina barn ganska ofta. De är så underbara och gulliga att det inte är klokt. Dock är det just mest som små tårar som kanske till och med stannar kvar i ögonen och suddar synen lite, med andra ord: inte på det sättet att man gråter.
Vet inte vad man kan skriva mer? /Madde
Ibland när inte Julia är hemma (hon är hos sin pappa varannan helg) så kan jag gå in till hennes rum för att plocka lite på kvällen. Då kan den helt plötsligt ta tag i mig, saknaden. Vilket kan göra att jag gråter en liten stund, sedan känns det bättre igen. Hon är ju inte borta så länge, så jag känner inte direkt att jag konstant går och saknar henne. Jag längtar alltid efter att hon ska komma hem, men jag mår inte dåligt över att hon är hos sin far. Jag glädjer mig åt att dem har fått en sådan fin relation och litar mycket på honom.
Jag kan gråta om det ska bråkas i onödan, sådant gillar jag inte. Men då behöver jag nog vara lite trött också.
Sedan om jag är supertrött och man kollar på en tårdrypande film, kan det tåras i ögonen. Men det är inte så vanligt längre.
Så finns det de där glada tårarna också. Jag kan få glödjetårar över mina barn ganska ofta. De är så underbara och gulliga att det inte är klokt. Dock är det just mest som små tårar som kanske till och med stannar kvar i ögonen och suddar synen lite, med andra ord: inte på det sättet att man gråter.
Vet inte vad man kan skriva mer? /Madde
Kommentarer
Trackback
