Att leva tillsammans

Regelbundna besök. Det är inte många som besöker oss faktiskt. Om vi fyller kommer förstås släkt och ibland vänner, men annars är det inte mycket ryck i dörrar här inte. Vi besöker för det mesta någon, om vi vill träffa dem. Men det är förstås inte jordens undergång, det var mest bara en liten parantes.

Om man ska vara lite djupare så saknar jag alla stunder med Mia, som inte längre bor i samma stad som jag. Vi är så lika och kan ibland till och med vara lite smått larvigt griniga på varandra, men vi fungerar ändå så bra ihop och har så kul tillsammans. Så det är synd att vi inte ses så ofta längre. Miss u!