Att leva tillsammans

Jag bestämde mig för att vi skulle gå av vid stan, det gillades hos de små. De såg ett av varuhusen och vi gick in där rent spontant. Det började med att vi åkte rulltrappa och det var riktigt kul. Sedan kollade barnen på utsikten genom glaset (ner till bottenvåningen). När de tittat färdigt vände de sig om och såg affärerna. De tittade nyfiket och drogs magnetiskt mot MONKI. Jag kan med säkerhet säga att det berodde på den färgrika och ganska roliga inredningen i denna butik. Enligt E o N var provrumsdörrarna hysteriskt roliga, med sin snurrfunktion. Och fjärilarna inne i provrummen var facinerande. Efter ett tag kände jag att det började närma sig bus, så vi gick ut ur affären.

De drogs därefter mot den fina ljusa affären med stora bebisar i. Bebisarna var egentligen skyltdockor, men E o N tyckte att dessa var bebisar. Kanske för att de var just dockor och barnen brukar kalla sina egna dockor för bebisar. Vi kom så småningom överrens om att dessa var mamma-dockor, vilket var väldigt kul bara det. Helt plötsligt började barnen kolla på kläder istället och då gjorde jag också det. Jag hittade en fin tröja som jag ville prova. Barnen följde med mig in i provhytten efter att de beundrat sig själva och varandra färdigt, i spegeln utanför. De blev lite uttråkade mot slutet men var överrens om att jag skulle köpa tröjan. Jag köpte den.

Vi gick mot hissen. Barnen tryckte själva på knapparna. Vi åkte ner till bottenvåningen, gick runt en stund och tog sedan rulltrappan till entrévåningen. Jag berättade för dem att det var dags att gå och kolla när bussen hem skulle komma. De sken upp som solar och gick fint bredvid mig. När jag såg att det var 19 min kvar, gick vi in i ett annat varuhus.

Väl därinne åkte E o N rutchekana på sittplatserna (de är i plast och designade på ett modernt sätt och de lutar lagom för att barnet ska kunna åka ner från den). Sedan åkte vi rulltrappa till v 3, där vi bland annat kikade in i en legoaffär. Sen åkte vi hiss till vån 1 där dem genast såg rulltrappan som tog oss till vån 2 (entrévåning). När vi gått och tittat hur lång tid det var kvar innan bussen kom gick vi iväg och åkte rulltrappan upp till våning tre igen. Avslutningsvis gick vi den vanliga trappan ner till våning 2, för att sedan kila iväg till bussen.

På bussen pratade vi om vårat lilla stadsäventyr. Jag försökte även tala lite om det vi åkte förbi, men jag insåg att dem var ganska trötta och mest bara ville titta ut genom fönstret. När vi kommit till vårat bostadsområdet gick vi i sakta mak hemmåt, för att avrunda med lunch när vi kommit in. Barnens äldsta moster kom precis innan lunchen, vilket de tyckte var jätte roligt. När de ätit färdigt kom Jonas (deras pappa) hem, de blev överlyckliga. Jag tyckte: Åh vad skönt, då kan han tvätta dem (jag var ju trött), men de ville att jag skulle tvätta dem så det gjorde jag.

Sedan lade vi barnen att sova middag. De somnade ovaggat och drömde nog om bussar hela långa timman.

Styckesindelningen slutade fungera efter de två första styckena!? Försöker åtgärda detta imorgon. Natti