Det ena barnet mot det andra
Det hela började lite tidigare i veckan. Eller tidigare än så. E's scharlakansfeber bröt nog ut i takt med melodifestivalens final. Dagen efter ordnades meducin från farbror doktorn och de synliga symptomen försvann efter ett dygn (dock ska man behandla i tio dygn, eftersom att det fortfarande finns kvar i kroppen).
Lagom till att E börjar känna sig kryare insjuknar N i maginfluensa. En eloge till denna tjej som skötte det lika moget som en vuxen, eller ja, mognare än vad jag skulle ha gjort. Jag är helt förstörd och gråter när jag har maginfluensa. N var lugn och ganska glad, tog spyorna som ett ont måste och spydde otroligt nog i hinken alla gånger utom de två första (hon spydde ganska många gånger).
Lagom till att N tillfrisknat, blivit pigg och varit symptomfri så pass många dagar att hon räknas som "icke smittsam" längre, insjuknar stackars E i maginfluensa (hon får panik när hon spyr så hon har varit superledsen, åh :'( ). Det är klart, hennes motståndskraft måste ha varit lite lägre efter scharlakansfebern. Vanligvis lyckas den ene komma undan när den andre har maginfluensa. Men denna gång blev det det ena barnet mot det andra.
Stora tjejen J klarade sig, verkar det somhittills. Men vi har varit noga med handhygien, bara kindpussar och så försökte vi att sära på barnen och göra lite annat med de friska (dock inte hela tiden).
Nu: tillbaka till verkligheten. Ciao!
Kommentarer
Trackback
