Att leva tillsammans

Man har blivit lite bekväm utav sig på sistone, snabbkaffet är det som går åt mest hemma hos oss. Dels för att man slipper smutsa ner kaffekokaren för en enda liten futtig kopp, dels för att det är godare (blir inte lika mycket syra i).

Igår var Mia här och vi drack upp det sista snabbkaffet. Jag tänkte fråga Jonas om han kunde köpa med nytt när han åkte hem från jobbet (så att det fanns hemma till idag). Men... Jag glömde fråga! Jag kom inte på det senare heller.

När jag vaknade i morse satte jag på vattenkokaren i vanlig ordning, samtidigt som jag fixade iordning flickornas mat. Men, det fanns såklart inget snabbkaffe! Sneglade mot kaffebryggaren men såg att kannan inte stod där, utan på diskbänken. Smutsig! *morr* Hann inte diska den iom att flickorna skulle ha sitt morgonmål.

Inget kaffe till frukosten. Det kändes konstigt men ingen huvudvärk infann sig, trodde jag.. Ett par timmar senare kom den krypandes och krävde sitt koffein (dessutom började jag bli trött). Men hann inte göra kaffe just då. Jag var fullt upptagen med att underhålla flickorna med läsning och sång, dessutom höll jag på att tvätta.

Visserligen tvättar jag fortfarande, men sådant sköter sig självt tills det är dags att hänga. Flickorna sover, och jag? Jo jag dricker mitt efterlängtade kaffe...