Att leva tillsammans

Idag ska jag och minstingen pä begravning. Stora tjejen är med sina vattkoppor hos pappa och tvillingtjejerna ska vara hos farfar under tiden som jag är borta. Det är alltid tråkigt med bortgång. Jag hoppas att han har det bättre där han är nu 💕

Idag var vi iväg på lekobuslandet. Det var premiär för lillebroren som först åt, låg i vagnen, provade bollhavet och saccosäckarna på småbarnsavdelningen, för att slutligen följa med i storbarnsklätterställningen i bärsjal en snabb sväng. Oj så mycket han har att bearbeta nu, han sover som en stock!

Stora tjejerna tyckte att det var kul att ha med honom, förutom när de ville något nu på sekunden. Jonas var med också. Han hängde på barnen så gott han kunde, stackarn var helt slut sedan.

Vi avslutade med glass och promenad för att se på får o hästar. En trevlig dag. Dock kom vi hem sent så det har varit räserfart här hemma för att få i alla hungriga magar mat och duscha av alla varma barn. De somnade vid 21.30 åtminstone så det får vi vara nöjda över.

Nu är det bara jag och min dusch kvar, sen slänger jag in handuken för ikväll och säger god natt!

Hej kära bloggläsare!

Jag misstänker att alla följare har hittat nya bloggar att läsa, men jag testar ändå att skriva ett inlägg då lite lust infann sig.

 

Jag brukade förut kalla min familj för Familjen Fem här i bloggen. Nu för tiden är vi sex stycken i vår fina familj. Vi har fått ett nytillskott, som har hunnit bli hela tre månader gammal. Han är inte en

liten hjälplös bebis längre utan vänder sig från rygg till mage, mage till rygg, kravlar runt i en ring, håller i leksaker, gurglar, jollrar och skrattar. Han har en helt underbar personlighet och är väldigt social både mot oss föräldrar och syskonen. Han har börjat visa viss blyghet mot utomstående ibland, dock inte så ofta. Han är otroligt älskad av oss och barnen avgudar honom.

 

På tal om de andra barnen? Jo den äldsta tjejen fyller 10 år i sommar. Det märks absolut att hon är en tjej som börjar komma upp i åldern, då hennes humör och attityd är ganska ostabil. Ena sekunden är hon den där mogna förstående och glada tjejen, nästa sekund sätter hon sig totalt på tvären, stampar i golv, slänger igen dörrar och förvrider hela ansiktet i en arg min. Vi försöker stötta henne samtidigt som vi försöker att inte tänja på gränserna. Hon börjar fyran i höst. Wow säger jag, en mellanstadietjej! Och vilken bra storasyster hon är. Bortsett från att hon morrar ut småtjejerna ur sitt rum ibland så leker hon med dem, ordnar överraskningar åt dem, busar o sjunger för sin lillebror och ser allmänt lycklig ut när hon pratar om dem alla.

 

Tvillingarna? Jo de har fyllt sex år och börjar skolan till hösten. Det är fart på dem. N bubblar mest hela tiden om allt möjligt, livet är spännande för henne och det rör sig snabbt i knopp och kropp. E är lite segare, vill sova länge på morgonen, sitter som en zombie vid frukosten, pratar en hel del, men tänker lika mycket för sig själv. De läser bägge två, högt som tyst, långsamt som snabbt. Och N föreställer rösten och förstår det där med talstreck. Så kul! Eftersom att jag också tyckte om att läsa som liten. Dessa småtjejer är också fina storesystrar. Och oj vad stora de blev när lille C kom. E avgudar honom, klappar på honom, sjunger och pratar. Ibland byter hon blöja. N byter blöja ofta, t o m bajsblöjor. Hon sjunger och pratar med honom mest hela tiden, hon är helt frälst i honom.

 

Nä nu måste jag kila. Hälsn Madde och Familjen.. Ja vad ska vi kalla oss nu? Har ni något förslag? 

Denna dag har jag till större del umgåtts med min dotter N. Vi åkte först till köpcentret och handlade klänningar och öppna skor till henne och E. Lika bra att vara ute i god tid, tänker jag. När vi var färdiga på köpcentret åkte vi till IKEA. Där tog vi oss lite mellis och köpte sedan en pall till hallen och en trådback till en tom garderob. Slutligen åkte vi till mataffären och storhandlade.

Gissa om vi var trötta i benen och knoppen när vi väl kom hem! Jag kände en migrän komma krypande, men den rann av mig som tur var. Jag tog en mysstund med småttingarna i en av deras sängar, det var så mysigt att jag var nära att somna. Jag liksom blev kall i hela kroppen och ögonen kämpade för att stängas. Så jag hoppade upp och ruskade liv i mig själv. För jag måste skriva några rader på min examinationsuppgift. Sedan dess har jag funderat och undvikit att närma mig dokumentet. Jag...orkar...verkligen...inte. Men jag måste, så nu är det jag som sätter fart!

Hej! Jag tröttnade på utmaningen som ni kanske märkte. Det var inte kul när man var tvingad att skriva. Jag får helt enkelt ha ett ojämnt bloggflöde.

 

Vad är nytt? Min fyraåriga dotter N har tappat sin andra tand. Min andra fyraåriga dotter E's andra tand lossnar vilken dag som helst. E o N gick sin sista dag på skridskoskolan idag och fick prova bandy. Åttaåringen J hade lov från ridningen igår, vilket kunde ha inneburit sovmorgon. Men det gjorde det inte ;)

Jag är inne på mitt sista år på lärarprogrammet nu. Jag läser heltid igen och det är otroligt tufft att hinna med, då jag fortfarande är väldigt trött. Har inte kommit igen sedan operationen i våras, läkaren sa att jag kanske inte blir helt pigg igen. Vi får väl se!

I sådana fall blir jag nog vampyr och ansluter mig till familjen Cullen. Hahaha!

Utan tvekan Julia Roberts!

Jag ser allra helst på film hemma, i soffan, tillsammans med min karl och/eller mina barn, eller med goda vänner. Om jag över huvudtaget ska ta mig i kragen och släpa mig iväg till en biosalong så ska det vara en riktig storfilm, som utnyttjar biosalongens alla resurser på så vis att det gör filmen ännu bättre

Denna bloggvecka handlar om film och dagens inlägg handlar besvarar frågan: Vilken är din favoritfilmgenre?

Den här tycker jag är lite svår. Vet inte om det egentligen stämmer helt och hållet. Men jag försöker!

 

HISS:

• De många stunder jag och mamma satt i våra djupa långa samtal
• Alla lekar med syskon, moster, kompisar och släktingar. Underbara minnen väller fram! Att leka när man är barn är precis lika viktigt som att andas och att äta.
• Mina fina, trygga släktingar, som var sådär lagom stabila vuxna. Ett stort plus var att de hade lika nära till skratt som jag och lyssnade till en på allvar när man pratade. Detta blev konstigt när man tog sig längre och längre ut i verkligheten eftersom att jag då insåg att alla vuxna inte var sådana, som mina vuxna. Men jag är glad att jag är en av de förunnade.
• Min bästa vän och våra stunder, min kära farmor.
• När jag äntligen fick träffa min farfar.

Jag tycker att barn idag skulle kunna prova på att leka ute, det är spänande och det finns något där som heter friskluft och röra sig ;)

Absolut! Jag skulle ta chansen om och om igen. Jag har haft en trivsam och oproblematisk barndom. Mina vänner var underbara och vi sprudlade av fantasi. Alla hyss jag, pernilla, johanna och bror gjorde när jag var i femårsåldern är guld värda i minnet. Alla lekar och killbacillskräcken i lågstadiet får mig att fnissa. Den harmoniska tiden i mellanstadiet som också innehöll mycket sport får mig att slappna av. Och tiden i högstadiet! Vi var så många som kom så väl överrens på skolan, och vi kunde prata om allt. Vi var både killar och tjejer i umgängeskretsen där.

 

Fast allra helst skulle jag vilja att mina barn blev små igen, små hjälplösa nyfödingar. Tiden går så fort när man har roligt!

Något jag minns starkast är att jag tyckte om att leka tillsammans med min bror; med hans turtle-gubbar. Men även andra av hans leksaker var roliga i mina ögon.

Jag tyckte om fotboll mycket under en period i lågstadiet. Jag var frälst i innebandy i mellan- och högstadiet. Jag hade "killkläder" när jag gick i nian.

Dock var jag inte särskilt låst vid vad som var killsaker och vad som var tjejsaker. Att begränsa sig vid påhittade normer är aldrig bra. Man ska leka med det man tycker om. Leksaker har inget kön, punkt!

När jag var liten hade jag starka åsikter. Jag hade tur som hade en mamma som var villig att ta alla diskussioner med mig och faktiskt lyssna och acceptera min starka vilja. Dock betyder ju inte det att jag fick göra som jag ville. Ibland var mina argument riktigt vettiga och då kunde hon inte annat än hålla med. Ibland var jag bara trotsig och hade tokiga argument och då höll hon fast vid sin åsikt. Tänk vad hade jag gjort utan min mamma?

Hon hade en ängels tålamod med mig när jag var mellan 3 och 6 år. I dessa åldrar hade jag otroligt lätt för att sätta mig på tvären. En gång fick jag för mig att jag skulle vara kvar ute och satt i den kalla snön i 20min och vägrade röra en fena. Jag kommer ihåg att jag satt med armarna i kors och med putande surläpp och arga ögonbryn. Jag skrattar vid tanken. Och kanske var det så mamma tog sig igenom det hela, jag var bra tokig.

Resterande av barndomen var jag lättare att hantera, var oftast (absolut inte alltid) ett gott sällskap, medgörlig och sprudlande glad.

Jag tyckte om att pyssla (det gör jag ännu, blivande bildlärare som jag är). Jag kunde sitta tyst och stilla på mitt rum i flera timmar, och bara pyssla/måla/plocka för mig själv om jag kände för det. Kände jag inte för att vara själv så var jag pratglad som få, och kunde sitta och prata om allt mellan himmel och jord i flera timmar.

Jag älskar tanken av mig som barn. Jag tänker direkt på mina barn. De liknar mig mycket i sättet och med intressen, dock är de mycket mer medgörliga ;)